Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag icke lyckades klart uppfatta, samt
härefter för kardinalens systerdotter,
grefvinnan Minetta den och den, men
den sistnämnda afklippte härvid
genast presentationen genom att med
ett slags qvinlig nedlåtenhet räcka
mig sin hand, och anmärkte på
be-lijelplig engelska ott "det fägnade
henne att göra en persons
bekantskap, om hvilken mr. Crooke hade
berättat henne så mycket godt.
Hennes egen fader hade varit till hälften
Engelsman, och det gjorde henne
mycket ondt att hon talade hans språk
så illa."
Jag vill icke våga försöket att
gifva en fullt inotsvarig beskrifning af
grefvinnan Minettas person, ly
jag-vet att ord här vore otillräckliga.
Jag kan endast säga, att hon var en
herrlig företeelse, med mörk, nästan
spansk ansigtstyp, hvars skönhet
ännu mer förhöjdes af hennes svarta
drägt och blixtrande juveler. Hon
tycktes vara helt ung och hennes
blyga, nästan barnsliga sätt hade
någonting oändligt intagande. Men
hvad som behagade mig mest var den
oväntade vänlighet hon visade mig,
en obetydande fremling, och den
stora tillgifvenhet hon hyste för sin
frånvarande onkel, kardinalen. Om den
sistnämnde talade hon med både
stolthet och ömhet, och hon beklagade
särdeles att han icke befunnit sig i
Rom under min dervaro. Hans
eminens hade säkert varit högst
intresserad af att få samtala med en lärd
lnylcse sådan som jag — ah! jag
Ånge icke vara alltför anspråkslös och
förneka mina verkliga förtjenster —
mr. Crooke hade sagt dem allt om
mig — och jag skulle alldeles säkert
tyckt mycket om kardinalen. Och
hvarför icke det? Hennes onkel var
ju lärd och poet, liksom Petrarcha,
och dessutom en fader för sin hjord,
en öm beskyddare af alla fattiga och
värnlösa, och öfverhufvud god och
vänlig mot en och hvar. En
mindre samvetsgrann kyrkans man än
han, så menade hans vackra
systerdotter, hade säkert under nuvarande
tider aflägsnat sig från sitt stift och
öfverlemnat vården deraf åt, sin
vikarie, men kardinalen Campobasso
var ett mönster för erkebiskopar. En
hög ålder och tilltagande sjuklighet
tryckte, tyvärr! med hvarje år allt
tyngre på hans skuldror, men han
hade ännu aldrig visat sig döf för
sin pligt.
Madame Minetta bad mig slutligen
på ett högst intagande sätt att
förlå-I ta den vidlyftighet, hvarmed hon dröjt
vid detta kapitel, som säkert
längesedan hade förefallit mig tröttande,
men det gällde ju hennes egen
gamle onkel, som hade visat henne så
mycken godhet och varit henne en
verklig fader! Hon erbjöd sig nu att
vägleda mig till kardinalens rika
samlingar af dyrbarheter och kuriosa: vi
passerade genom flere rum och hon
förevisade här en mängd utsökta
konstalster, sällsynt vackra kaméer och
brokiga mosaiker, af hvilka hon, med
sin veka och intagande röst beskref ’
de mest anmärkningsvärda. Jag
hade svårt att skilja de många nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
