Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’354
gonblick! Grefvinnan Minetta har
i ännu några ord att säga dig."
Och det var så. Med sin mjuka
och välklingande röst, och med sina
strålande ögon mer gömda under de
i långa ögonhåren än jag sett dem
nå-i gonsin förr, bad hon mig att visa
henne en liten, obetydlig tjenst, om
hon nemligen linge taga en fremlings
I godhet i anspråk, som måste
betrakta henne såsom en af sina
besvärli-ij gaste bekantskaper söder om
Alperna. Men Engelsmän vore ju kända
för att med beredvillighet uppfylla
t ett fruntimmers böner — var det
icke så? Ah, så hade hennes fader
sagt henne, redan i hennes barndom!
Hon ville så ogerna falla mig
besvärlig, men mr. Crooke hade nämnt att
jag följande morgon skulle afresa till
Neapel — oeh hon kunde icke
motstå frestelsen. Skulle det väl bli mig
möjligt att gå hennes önskan till
möte? Det vore i det hela en småsak,
hon hade att be mig om. Hennes
onkel, kardinal-erkebiskopen, som var
en gammal man oeh led af gikt,
hade olyckligtvis råkat glömma qvar i
Rom sin favorit-käpp, vid hvilken
han vanligtvis plägade stöda sina
stapplande steg. Han hade redan två
|j gånger, från sitt palats i Foggia,
!l skrifvit till sin systerdotter och
beklagat sig i sorglustiga ordalag öfver
frånvaron af denna sin älsklingsstaf,
hvilken han riktigt djupt saknade i
sin ensamhet. Han hade visserligen
spatserkäppar i mängd, men ingen
vore honom så kär som just denna
gamla pjes, hvilken hade tillhört hans
fader, prins Julian Campobasso, och
på sätt och vis var en slags
familjeklenod.
"Ni vet, gammalt folk har sina
idéer", tillade den unga enkan med en
engels leende, sedan hon slutat
denna sin redogörelse: "och se här är
käppen. Vi blefve er alla på det
högsta förbundna, om ni ville
medtaga den uppå resan oeh aflemna den,
fast redan i Capua hos min onkels
kommissionär, Signor Boccotristo,
hvars hus ligger midt emot det
förnämsta hotelet i staden. Min
stackars gode onkel! Jag är säker på
att hans gamla ögon skola glimma
af förnöjelse, då han ännu en gång i
lifvet får återse sin kära och
välbekanta krycka!"
Käppen var en ganska egendomlig
tingest, en lång och temligen bastant
staf af något mörkt trädslag,
sannolikt ebenholts. med silfverdoppsko
och elfenbenskrycka, samt utsirad
med inlagdt arbete af både
silfvertråd och elfenben, som i smakfulla
arabesker slingrade sig kring hela
dess längd. Den såg ut att vara
ganska gammal; elfenbenet hade,
synbarligen genom tidens inverkan,
antagit en gulaktig färg, och jag fann
det helt naturligt att denna käpp
genom långvarigt och dagligt bruk
kunnat blifva sin vördnadsvärde egare
ganska kär.
Naturligtvis förklarade jag mig
genast beredvillig att verkställa
uppdraget. Min väg ledde genom
Capua, och en spatserkäpp utgjorde ;
icke någon besvärande tillökning i 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
