Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’353
namnen från hvarandra. Jag kände
mig för ögonblicket alldeles
förbländad. Jag var visserligen icke nog
svag, eller nog lättsinnig för alt här
j| i största hast bli förälskad i den
un-; ga grefvinnan Mine| ta — mitt hjerta
vacklade icke ett ögonblick i sina
känslor för Emma, derborta i det
gamla, kära England. Men det fanns
någonting i denna älskvärdhet,
denna blyga förtrolighet hos kardinalens
systerdotter, som intresserade mig
på det allra högsta. Det föreföll mig
som om hon icke vore lycklig; i
hennes djupa mörka ögon låg en
me-j| lankolisk tankfullhet, och hennes röst
i hade en melodisk klang som tycktes
| vittna om hemlig sorg. Kanske var
hon allt ännu otrösllig öfver
förlusten af sin gemål, grefve den och
! den—jag hörde blott att detta namn
var långt och välklingande. Eller
skulle hon möjligen känna saknad af
en Iikslämmig själ i denna glada,
j men lättsinniga omgifning, i hvilken
det var hennes lott att framlefva sina
| dagar? 1 alla händelser: huru
upphöjda voro icke hennes känslor och
åsigter — huru rörande hennes
till-j gifvenhet för sin gode gamle onkel,
; kardinalen Campobasso!
Jag hade under aftonens förlopp
tillräcklig tid att öfvertänka allt
det-ta, ty den unga värdinnan kunde
naturligtvis icke försumma sina öfriga
gäster — bland hvilka funnos både
lurstar och tnarkisinnor, fransyska
officerare af den här förlagda
garnisonen och malteserriddare och
biskopar — Jör att htla qvällen igenom I
hålla på med att förevisa
macedo-niska medaljer och syrakusanska
bronser för en tredje lärare vid St.
Winnipeg^ skolinrättning. Men under
det hon behagfullt skred fram bland
de församlade gästerna, passerade
hon aldrig förbi mig utan ett
intagande småleende, beledsagadt af ett
eller par ord på hennes brutna
engelska. Hon presenterade mig för
ett par tre personer i sällskapet, bland
hvilka ett ganska vackert ungt
fruntimmer med junonisk hållning, men
ovanligt fåordig och, som det
tycktes, obekant med eller föga
intresserad af andra ämnen än kyrkan i den
församling hon tillhörde, dess dyrbara
helgonskrin och altarprydnader, samt
sin biktläder, pater Bonilacio, som
"predikade der under fastan." En
annan af mina nya bekantskaper var
hennes, grefvinnan Minettas, egen
broder, en lång och smärt officer vid
det påfliga gardet, en lätt munter
och älskvärd ung man, men utan sin
systers lina och behagfulla väsende.
Crooke såg jag ej mycket till. Han
hade många vänner och tycktes
vara jemnt upptagen.
Sällskapet bröt småningon. upp.
Gästerna togo afsked, och jag
gjorde likt alla andra min bugning för
kardinalens syster i den svarta
sam-metskläduingen. Den unga
grefvinnan kunde jag dock icke få sigte på,
och för ögonblicket var äfveu
Crooke försvunnen. Men innan jag ännu
begifvit mig ut nr antichambre’11,
upphann mig Crooke och tog min arm.
"Vänd om, West, bara för ett ö- |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
