Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■383
talat sig, utan låter de neutrala makterna
förfäkta sina intressen. De tyska
protesterna emot hvarje delning af Slesvig
synas icke varit allvarligt menade, och äro
1 redan öfvergifna. Likalitet har man
hittills kunnat komma öfverens om
vapen-livilans förlängande, då Danmark med fullt
skäl förklarat sig ej vilja fortfarande
afstå från blokaden af de preussiska
hämnarne, ifall ej hela Jutland återlemnas åt
det. Så stå för närvarande sakerna; och
det är tillföljd deraf svårt att afgöra,
huruvida någon slutlig endrägt verkligen skall
kunna åstadkommas, så mycket än
allmänna meningen och andra omständigheter
ty-• da derpå.
Trenne vilkor, som Tyskarne äfven
uppställt, ehuru med föga utsigt att kunna
genomdrifva dem, äro Kiels upphöjande till
förbundshamn, Rendsburgs till
förbunds-fästning samt att Danmark derjemte skulle
betala dem en skadeersättning för deras
krigskostnader, beräknade till ickc mindre
5 än 230 millioner. Det sistnämnda
yrkandet har ännu icke diskuterats, men
förfaller lätt vid den tydliga omöjligheten för
det lilla Danmark att kunna uppfylla det.
Hvad Rendsburg och Kiel beträffar, påstås
det från allt flera håll, att de neutrala
makterna, framförallt England, redan på
förhand protestera emot alla planer att
göra dem till förbundsfästningar. Svårt
blir slutligen att afgöra Lauenburgs öde,
hvilket liertigdöme, enligt alldeles klara
handlingar, har samma thronföljd, som
den egentliga danska monarkin, och
derföre ej ntan kränkning af alla rättsanspråk
kan frånryckas densamma.
I det öfriga Europa råder, på ett enda
undantag när, öfverallt fred och lugn.
Engelska ministèren vacklar, såsom vanligt,
än åt ett håll, än åt ett annat, men hos
sjelfva folket börjar förmärkas en sympati
för Danmark, som man ej hade väntat sig
af de kallblodige Engelsmännen och som,
ltall kriget kommer att fortfara,
ovilkorligen förr eller senare skall införa
England på krigsskådeplatsen. Dessa folkets
sympatier delas äfven af parlamentet, der
vid en diskussion ingen egentligen tycktes
hugad att öppet tillstå någon medkänsla
för Tysklands sak, och de ha redan
tvungit de engelska statsmännen att i sjelfva
tvistefrågan autaga en långt bestämdare
hållning än tillförene, så att hädanefter
England kan betraktas såsom Danmarks
tillgifnaste och inflytelserikaste
bundsförvandt. Den enda, som numera med
hårdnackad envishet håller fast vid Tyskland
och dess sak, är sjelfva drottning Victoria,
hvilken sedan sin gemåls död högst litet
befattat sig med statsangelägenheterna, men
numera alldeles tyckes stå under sin
äldsta dotters, den preussiska kronprinsessans
inflytande eller, enligt andra, är fattad af
en svärmisk, men i politiken alldeles
o-lämplig, tillgifvenhet för sin aflidne tyske
gemåls minne. Det berättas, att
drottningen vid ett tillfälle yttrat, det hon
aldrig skulle börja krig emot Tyskland, ett
yttrande som, ifall det är sannt, i ett
annat land än det fria England kunde vara
bestämmande för hela statens politik, men
der endast låter ana, att hon i sådant fall
skulle resignera och öfverlemna kronan åt
den dansktsinnade prinsen af Wales.
Franska pressen förordar väl den
allmänna omröstningens tillämpning äfven på
hertigdömena, men regeringens politik
synes ej i annat skilja sig från Englands än
deri, att Frankrike uppträder försonligare
och ej så öppet visar sina sympatier för
Danmark. Regeringens uppmärksamhet är
delvis riktad på Algier, hvars
generalguvernör marskalk Pelissier aflidit, medan
samtidigt några kabylstammar på gränsen
emot Sahara-öknen ocli senast äfven i
sjelfva det inre slättlandet eller det s. k. Tell
befinna sig i full resning emot
Fransmännen. Några mindre franska ströfkorpser
hafva väl der af en ofantlig öfvermakt
blifvit anfallna och delvis nedgjorda, men i
det hela är fördelen afgjordt pä den
europeiska krigskonstens sida och det skall
troligen ej räcka länge, innan de
upproriske åter nödgas underkasta sig. Farligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
