Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■401
Två konstnärer.
(Bref från Paris).
Medan striden mellan den
akademiska och romantiska skolan ännu
pågick, var det jemförelsevis lätt att
I klassificera den Iranska
målarekon-I stens alster; de grupperade sig
otn-! kring tvenne banér och stodo,
tillföljd af principernas motsats, i
bestämda skaror gentemot hvarandra.
Sedan dess hafva lederna blandat sig,
baneren hafva fallit ur anförarnes
händer, och en exposition i våra
dagar liknar nog mycket den
bullersamma striden man mot man, der hvar
och en för sig eller omgifven af en
liten flock söker tillkämpa sig
seger-J rummet.
Man kan som ett insegel på
stridens slut betrakta de tvenne
mästares bortgång som inom mindre än
ett år sänkte konstens vänner i
djupaste sorg. Icke från en sluten krets
af lärjungar och vapendragare utgick
veklagan öfver dessa förluster, utan
från alla håll och kanter sades att
i, Frankrike i Hippolyte Flandrin
förlo-| rat sin störste religiöse målare, att
kon-sten i Eugène Delacroix sörjer den som
mer än någon gjutit en ny kraft i
dess skapelseförmåga. Om härvid
sorgen var allmännare och talade ett
1 varmare språk vid den senares
frånfälle, kommer det sig icke deraf att
! han skulle haft ett större parti, ej
heller deraf att han skulle skapat
ge-dignare verk, utan den ökades vid
minnet af den tid då Delacroix stod
ensam, oförstådd och försagd, upp
emot en rådande tidsriktning, medan
deremot Flandrin för den stora
publiken alltid var Ingres’ elev och
dessutom vann sin odödlighet på ett fält,
som ligger längst bort från den
frivola smaken.
För resten, ehuru man svårligen
kan tänka sig tvenne målare af mera
motsatta, lynnen, röjer sig dock hos
hvardera ett gemensamt drag. De
skydde båda lifvets stora
marknadsplatser, der äregirigheten säljes och
der blinda nycker köpas, de lefde
tillbakadraget, hängifna sina idéer
och sin konst, i hvilka den ene som
den andre sökte uteslutande sin
tillfredsställelse.
På gränsen mellan Quartier-Latin
och Faubourg St. Germain finnes en
stilla plats, ett slags lugnvatten, som
icke beröres af de på ömse sidor
brusande strömmarne. En byggnad af
tegel och sandsten i monumental stil
från Frans 1:8 lid ger åt rue de
TAb-baie ett visst högtidligt tycke. Den
utgör lemningen af det fordom så
rika abbotstiftet, St. Germain des Prés,
der en af Polens konungar, jag tror
det var Johan Casimir, Sigismunds
bror, slutade som abbot sin osälla
lefnad. Genom byggnadens port ser
man en trädgård, och på gatan leka
barn i allsköns ro. Man kastar
gerna en dröjande blick längs rne de
Furstenberg inåt detta fridfulla ställe,
och man beträder det med
vördnadsfullt sinne, ty det var här tvenne de
störste af konstens söner slutade sina
dagar, dem de ärligt, egnat åt det
skönas tjenst: vid rue de 1’Abbaie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
