Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■407
Man kan icke säga att Hippolyte
Flandrin infört i konsten några nya
elementer, han är icke ett
originalsnille i den betydelse som Delacroix.
Men han är icke heller, såsom
Overbeck, en imitatör af Raphael eller uf
någon annan. Genom att återföra
de kristliga ämnena till ursprunglig
enkelhet och genom att återinföra
symbolen samt ett symboliskt
behandlingssätt, på samma gång han
bibehöll den plastiska formskönhet
och använde, såvidt med andan var
förenligt, de tekniska ressurser
målarekonsten intill våra dagar
förvärfvat, har han skapat en ny religiös
stil. Om någon annan efter honom
skall kunna förena dessa
beståndsdelar beror derpå, huruvida han,
liksom Flandrin, besitter den
uppriktigt fromma känslan, i hvilken allena
de kunna sammansmältas. För
svärmen af moderna målare, hvad genre
de än må tillhöra, står Flandrin som
en manande förebild att allenast med
kärlek och redligen behandla sina
ämnen; hvad beträffar medlen att
uttrycka de bilder han sålunda lär dem
att uppfatta i anda och sanning, så
är det till Delacroix de böra gå för
att erhålla dem; ban är mästaren som
lärer hur man ordnar färgerna på sin
palett.
Om Flandrins lefnadslopp var stilla
och tillbakadraget, så är detta helt
naturligt, ty den som söker
sanningen i den religiösa känslans regioner
samt af ett uppriktigt och varmt
hjerta vill gifva gestalt åt dithörande
personligheter, han undflyr gerna ett lif
af eggelser och oro. Delacroix
deremot hade sig en annan uppgift fö- !
relagd; hans natur ledde honom
tvärtom att söka sanningen i lifvets lidel- ,
sefullaste företeelser, och för att der- j
städes fasthålla den oroliga känslan,
var det honom nödigt att bryta med i
konstens traditioner. Då han
sålunda blef höfdingen i en revolution,
ligger det nära tillhands att tänka sig
hans lefnadslopp som det mest oro- ’
liga och skiftande. Och visst är, att
hans lif var som en enda lång feber,
men det är allenast under dess förra
period eller intill Julirevolutionen han
brottades med yttre förhållanden och
med sin nervösa hand ingrep i
dagens frågor; efter denna tilldragelse
öfverlemnade ban romantikens sak åt
andra, lät verlden tänka hvad den
ville, och förlade derefter kampen
uteslutande till sin atelier. Han
kunde så mycket lättare undandraga sig
de jrttre konflikterna, som
Juliregeringens bevågenhet, till trots för
Institutets förkastelsedomar, öppnade för
honom de yppersta verksamhetsfält.
Han kallades att dekorera
Luxembur-gerpalatsets såväl som Lagstiftande
korpsens bibliothekssalar, och
utvecklade i den förra, enligt 4:de sången
i Dantes "Helvete", storartade
grupper af forntidens vise män; i den
senare genomgick han de framstående
scenerna af antikens utvecklingsgång.
At honom anförtroddes äfven det för
en kolorist så lyckliga uppdraget att,
enligt Lebruns utkast, i Louvrens
Apollosal skildra solgudens seger
öfver mörkrets makter. Äfven i HÖtel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
