Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■437
siskt", såsom en viss författarinna
uttryckt sig, att söka nedsätta de fem
1 operor dem Meyerbeer komponerat
lör Paris -— men de hafva icke
desto mindre under tret/io års tid
tjusat Paris — och innan Paris ück
Meyerbeer, hade det haft Auber och
Rossini, med den beundransvärda
an-dra akten uti "Wilhelm Tell." — Det
j| kan icke vara något tvifvel
underkastadt att ju icke "Robert" är en af
nutidens mest populära operor; och
det oaktadt är den på vissa ställen
trå-I kig — på andra åter vanställd af ett.
] förtvifladt lättsinne — eller missprydd
af onaturlig förkonstling. Man kan
; icke säga att, det blott är det
prakt-I! fulla uti sjelfva dramen, såsom t. ex.
de döda nunnornas fantastiska dans,
|i eller den stora domkyrkoscenen i
si-sta akten, som hållit stycket uppe.
Jag har sett det uppföras på flere
scener, på ladulika theatrar i tyska
srnå-1 städer, och en egen hågkomst af
detta slag reser sig just nu för mitt [-min-j]-] {+min-
j]+} ne. Jag var engång .närvarande vid
j| en theaterrepresentation under en
qväfvande het sommarafton i Freiburg,
i Breisgau, der hjelten och hjeltinnan
samt den lede frestaren alla tre voro
] så feta, — utom att de voro gamla
— att det nära nog hade varit en o
möjlighet att på scenen inrymma en
fjerde person, derest det nemligen
] hade varit en qvartett, istället för en
! trio, hvilken bort utföras — så trång
; var scenen här. Ljudet af deras
väl-j diga stämmor hördes i den stilla
sommarqvällen halfvägs upp till det
höga berget, på andra sidan om det lät-
ta, genombrutna domkyrkotornet.
E-mellertid har aldrig en opera
någonsin blifvit bättre emottagen, om äfven
primadonnan skulle hetat Lind eller
Grisi. Publiken trodde och darrade
— trodde och applåderade — samt
frågade icke efter det eländiga
sceneriet, eller de trasiga, urblekta
dräg-terna, utan hängaf sig med en så
naiv godtrogenhet oeh förtjusning åt
berättelsen om djefvulen och deu
hel-goulika flickan (jag vill draga mig
till minnes att prinssessan var
utesluten ur legenden, liksom fallet
stundom varit t. ex. vid Her Majes(y’s
theater i London), att jag alctø-ig
någonstädes sett den öfverträffad.
Deu icke minst anmärkningsvärda
omständigheten vid denna populära
operas uppförande är, att den
sannolikt ännu aldrig återgifvas
fullkomligt troget, utom af de fyra artister,
hvilka inkallades till dess första
uppförande i Paris: Cinti-Damoureau,
Falcon, Nourrit och Levasseur. Jag
har aldrig hört någon tenor sjunga
sitt parti precist såsom det är
skrifvet, hvarken den präktige Duprez,
den hänförande Mario, eller den
kraftfulle Tarnberlick. Det var en vana
hos Meyerbeer att belasta sina
artister med svårigheter som öfverstege
deras krafter. Han affordrade deras
röster de högsta och lägsta möjliga
toner. Han älskade att sammanpara
den högsta excentricitet med de
största svårigheter, hvarom t. ex. den
tredubbla kadensen i trion utan
ac-kompagnement uti samma "Robert."
bär vittne. Han hopade uti ackom-
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
