Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■452
emot denna lir Beauvois’ framställning
anse H. T. obehöfligt. De endast "aftryeka"
ocli — fördöma. De "aftryeka" bland
annat några af hr Beauvois’ i saken mest
ingripande argumenter, utan att varseblifva,
att desamma äro af icke ringa betydelse
för nationalitetens riktiga uppfattning.
Tillvaron t. ex. af en schweizisk, en belgisk
nation, vid hvilken omständighet hr
Beauvois fästat särskild uppmärksamhet, är ett
faktum, som icke kan ur historien
bort-resonneras. Och dock existera dessa två
nationer i trots af olikhet i språk och
härstamning. Men en nationalitetstheori, som
icke kan förklara eller icke vill erkänna
detta förhållande, är otillräcklig och
haltande. Och — för att, beröra Hels. Tidngrs
egna politiska betraktelser i slutet af
deras artikel — tror bladet verkligen, att
t. ex. Garibaldi, "som man velat anse för
nationalitetsidéns personifikation", stridit
och blödt. för ett Italien derföre, att dees
befolkning talar samma språk och eger
samma ursprung, och emedan samrna
grammatik och lexikon är gällande från
Alperna ända ned till Siciliens sydspets?
H. T. säga visserligen, att de icke
kunna "draga ut kontentan" af hr Beauvois’
framställning, och tro att sådant också "går
öfver vanligt sundt menniskoförstånd". En
sådan bekännelse utgör dock endast ett
bevis för bladets oförmåga af uppfattning,
icke för falskheten af de angripna
åsigterna. Ty på H. T:s försäkran kan endast
svaras detsamma, som en
professorsspeci-niinant i tiden säges hafva yttrat, då hans
opponent vid disputationen upprepade
gånger förklarade att han ej "förstod"
författarens mening — nemligen: att
förhållandet visst var mycket beklagligt, men
alldeles icke inverkade på sjelfva saken.
Resultatet af II. T:s polemik är
derföre också det, alt de icke fört sjelfva
frågan ett enda steg framåt, hvarken genom
att införa något nytt argument i
densamma, eller genom att upplysa sina läsare
om i hvad mån den redan verkligen vore
utredd.
Bladet tror visserligen alt
"nationalitetsprincipen — icke den Beauvoiska,
titan just den, som har sitt stöd i
etnologiska förhållanden — i hela verlden är
erkänd", ocli antyder derföre att de, som
bestrida denna princip, endast kunna ledas
af "dåliga afsigter", af ’’egennyttiga planer"
eller af "ovetenliet och oklara begrepp".
Men hade H. T. försökt att i bestämda ord
uttala den lära, som de anse så afgjord,
och att tillämpa densamma på bestående
förhållanden, så hade de säkert kommit
till åtskilliga betänkligheter, huru denna
teori skulle formuleras, för att. icke stöta
på — tillochmed i deras egna ögon —
alltför oantagliga påståenden. Och i alla
händelser hade det varit en uppgift, som II.
T. sannerligen icke behöft akta för
ringa, att söka bevisa, det den såkallade
"etnologiska" uppfattningen af
nationalitetsidén är så riktig och välgrundad, att alla
vidare forskningar i denna väg vore
obehöfliga.
Nu deremot ha II. T. endast ställt sig
på den ståndpunkt, som tillhör de blinda
anhängarne af en lära, hvilka vanligen äro
just de, som minst förstå densamma men
genom hängifvenhet för saken söka
ersätta bristen pä verklig insigt deri. Emot
kritiken af den teori II. T. bekänna,
utropa de endast ett: huru dumt! i stället
lor att använda de medel till
vederläggning, hvilka läran sjelf möjligtvis kunde
erbjuda.
Ocli härmed lemna vi frågan för
denna gång, i det vi beklaga att så mycket
ordande varit nödvändigt blott för att straxt
i början återförvisa en påbegynt diskussion
— oin man så får kalla Helsingfors
Tidningars puerila uppträdande — till dess
rätta fält.
A. II. C.
Helsingfors, J. Siinefti arfvingar, 130i.
Imprimatur: L. Heimbürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
