Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■451
1 tad vetenskapsidkare, hvars afsigt
synbarligen iir att inom de stora verldsspråkens
litteratur framhålla de öfverhufvud föga
bemärkta nordiska förhållandena. Hr
Beauvois’ brochyr har deijemte synts oss ega
: särskild vigt derigenom, att den framträdt
i ett land, hvars regering allmänt anses
vara mest böjd att erkänna
nationalitetsprincipen; den innehåller dessutom
elementer till en egendomlig uppfattning af
nationalilet8frågan, och kan redan
derigenom förtjena att tagas i närmare
betraktande. Vi hafva derföre i vårt föregående
liäfte refererat den förtjenstfull skriftens
i innehåll och i korthet påpekat det intresse
[ den sålunda syntes oss erbjuda, utan att
för öfrigt förklara hr Beauvois’ läror för
i våra egna. Detta ha nu Hels. Tidn.
ansett vara "oförlåtligt" af Litterär Tidskrift
: — ja, hvad mera är, bladet öfverhöljer
den fransyske författaren, — hvars
verk-! samhet dock kunde gifva honom anspråk
på ett mera honnett bemötande, — med en
j skur af tillmälen, hvarpå vi ofvanföre
an-I fört tillräckliga prof.
Vi fråga billigt: hafva H. T. härigenom
|! ådagalagt nödigt publicistiskt vett och takt?
I — Eller anse de kanske ett dylikt uppträ-
II darule påkalladt af de der "fordringarne af
’ det. finska folkmedvetandet", hvilka som
bekant utgöra punctum saliens i bladets
pro-I gram för detta år?
Hr Beauvois uttalar i sin brochyr den
[ satsen, att nationalitetaprincipen, införd i
I folkrätten, innehåller "’att nationen ensam
t är suverän, att hon ensam (rättmätigt) kan
f konstituera en regering och gifva sig lagar
| 6amt disponera om sitt territorium". Men,
för att denna sats skall vara giltig, har
han ansett, att nationaliteten — d. v s. det
’ som gör att en grupp af individer måste
| betraktas såsom en nation — icke ligger
\ uti besittningen af ett gemensamt eget språk
och en skild härstamning, utan uti något
annat, nemligen deruti, att "deras hjertan
i förstå hvarandra". Oeh detta anser han
i i vissa fall kunna inträffa i ganska hög
grad, ehuru "deras språk ljuder olika" och
deras härstamning icke är enahanda. Han ,
har deraf ledts att definiera nationen på
sitt sätt, såsom en "sammanfattning af alla
individer, som underlyda samma (folk-)
suveränitet ocli hvilka lefva under samma
politiska regim till följd af en frivillig
sammanslutning." För dessa grupper af
menniskor är det han gör anspråk på
suveränitet i afseende å såväl statsskick som
territorium.
Dessa lir Beauvois’ åsigter förklara nu
H. T. för "just det rättas, verklighetens
motsats". — Nåväl, man hade då väntat,
att bladet försökt redogöra för hvari det
anser detta "rätta", denna "verklighet"
e-gentligen bestå. Men detta ha H. T. icke
gjort. De upplysa icke ens huruvida de
erkänna den vigtiga satsen om nationernas
suveränitet för riktig eller icke, ocli om
det är deri de anse hr Beauvois’ egentliga
misstag ligga. Och dock är det, såvidt vi
finna, omöjligt att antaga denna sats utan
att inlägga i nationaliteten ett af
individernas fria handlingar beroende moment —
dermed dock ingalunda sagdt att hr
Beauvois gifvit detta moment ett fullt riktigt
uttryck i sin definition af en nation. —
Lika omöjligt är att med antagandet al’ den
sats hr Beauvois bestrider (att
nationaliteten skulle bero af språket och
härstamningen) förena ett erkännande af nationernas i
suveränitet. Ty för konstituerandet af en
folksuveränitet erfordras en gemensam
vilja, men antas nationen vara en af språk
eller härkomst begränsad grupp, så kan
den icke erkännas som suverän vidare, än
i den mån enheten i språk och
härstamning förmå skapa äfven enhet i vilja.
Erkänner man åter nationernas suveränitet,
så kan icke heller nationaliteten
bestämmas af språket och härkomsten vidare, än
i den mån de förmå åstadkomma samma
enhet i vilja. Och att de i och för sig
icke förmå detta, tyckes erfarenheten
bevisa, likasom äfven att en sådan enhet,
åtminstone till en viss grad, kan af andra
förhållanden framkallas.
Men, som sagdt, att anföra några skäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
