Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■456
stitutionelt statsskick förefinnas, der
kan det icke komma i fråga att
nationen icke skulle, om ock stundom
med känbara uppoffringar, prestera
de medel, statens verkliga behöfver
och välförstådda intressen kräfva.
Derest icke grofva missbruk inrotat
sig i finansförvaltningen, eller krig
och andra olyckor åstadkommit en
tillfällig stegring i utgifter, är det
vanligen omöjligt att bereda de
skattdragande lättnad genom reduktioner
i utgiftsstaten. Under normala
förhållanden tål denna ingen afprutning,
utan stiger tvärtom år för år, vid
god styrelse dock i riktig proportion
till nationalförmögenhetens tillvext.
Att säga: minska skatterna, vi
mäkta icke betala så mycket, är derföre,
der icke någon af antydda tillfälliga
orsaker motiverar det, ett fåfängt tal.
I konstitutionella stater bestämma ju
folkets representanter och utöfva
kontroll öfver statsmedlens användande.
Är detta ett förnuftigt, måste de
behöfliga medlen utgå, det kan icke
hjelpas, och det vore ett
förunderligt undantagsfall från den vanliga
utvecklingsgången, om härvid tn
disproportion mellan vilja och kunna
skulle uppkomma. Det är således
i allmänhet icke genom förminskning
af statsinkomsterna, utan genom
reformer i det finansiella systemet och
finansförvaltningen, genom
rationellare fördelning af skatterna och andra
sådana åtgärder, som de enskildes
hithörande intressen kunna
tillgodoses och skattetungan lättas der den
vore för dryg. —• Likasom den tid
torde vara förbi då den högsta
finanskonst gick ut på ett raffineradt
utsugningssystem, likaså torde man hos
intet civiliseradt folk mera finna den
uppfattning af beskattningen, att den
är till blott till regentens fromma, ij
det är ett slags nödvändigt ondt,
hvarpå de som makten hafva, göra an- i
språk. På den konstitutionella
ståndpunkten äro statens och de enskildes
intressen i finansielt hänseende så
föga stridande mot hvarandra, att
det är lika fördelaktigt för
statskassan att de skattdragande så litef, som
möjligt betungas, som för dessa att
staten måtte kunna disponera de stör- i
sta möjliga tillgångar för realiseran- i
det af de såsom förnuftiga och
nödvändiga erkända ändamål. Och en
sund statshushållnings sträfvan måste i
alltid gå ut uppå att alltmera befästa
denna harmoni.
Då det för närvarande hos oss yr- |
kas på lindring i jordbrukets
utskylder, ja på hela grundskattens
aflyf-tande, vore sådant visserligen tomma
fraser utan 6töd och utan resultat,
derest icke derjemte andra
inkomster kunde anvisas staten såsom
vederlag för hvad den genom de
föreslagna reformerna förlorade. Men då
detta senare eger rum, kan och bör
sagda yrkande behjertas. Äfven
statens, resp. statskassans, intresse
fordrar att icke en näring må vara
framför alla andra belamrad med
utskylder. Då denna näring dertill är
landets hufvudnäring, jordbruket, hvars
ståndpunkt så väsendtligen influerar
på all öfrig ekonomisk verksamhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
