Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■482
anse att begge kunna antagas vara
sanna, fastän ingendera omfattar
sanningen i dess helhet. Deras
skenbara skiljaktighet härör tydligen deraf,
att Sir H. Holland talar om verklig
sömn, Mr Durham åter om typisk.
Deri ene beskrifver derföre sömnen
sådan den vanligen är, den andre den
mest fullkomliga sömn som kan
tänkas. De observationer och
experimenter som mr Durham framlägger
oeh det resonnement han förer i sin
intressanta skrift, understöda icke
allenast fullkomligt hans egen
hypothes, utan söka äfven att a priori
visa hvarföre sömnen nödvändigtvis
måste, såsom Sir H. Holland riktigt
angifver, vara "en serie af oafbrutet
varierande tillstånd."
Hvarje del af kroppen som har en
vital och ej blott en rent mekanisk
funktion, genomgår vexelvis
perioder af hvila och verksamhet.
"Hjertat hvilar efter hvarje slag, och
efter hvarje andedrag följer en period,
under hvilken de nerver och
muskler som verka vid
respirationsproces-sen hvila, innan de åter börja sin
verksamhet." Hvar och en känner
äfven, att det är omöjligt att någon
längre tid bibehålla en bestämd
ställning endast genom
muskelansträngning, utan annat understöd. Efter
en viss period af verksamhet fordra
musklerna en efter deras
ansträngning proportionerad period af hvila.
Så är det äfven med
sinnesorganer-na — hjernan och hvarje annat
vitalt parti af organismen. Dessa
alternerande perioder af hvila och verk-
samhet variera i tidslängd uti olika
kroppsdelar. Sålunda arbetar och
hvilar hjertat sjuttio eller åttatio, ja
ofta ännu flera gånger under loppet
af en minut. De muskler som äro
beroende af viljan, kunna fås att
förblifva i verksamt tillstånd under
loppet af åtskilliga minuter; och
sinnes-orgarierna och hjernan under ännu
mycket längre tid. Men i alla fall |
måste den i förhållande till arbetet
proportionerade perioden af hvila
finnas, ty annars lider ovilkorligen den
ifrågavarande kroppsdelens
välbefinnande. Hvarje dags erfarenhet lärer
oss att detta är sannt, fysiologin
visar hvarföre det rnåste vara så.
Under hvarje verksamhetsperiod
förfares oeh förstöres till någon grad
den ifrågavarande kroppsdelens
väfnad, d. v. s. den materiella substans
hvaraf den består; — under hvilan
näres väfnaden och det förstörda
å-terställes. En temporär overksamhet
synes vara alldeles nödvändig för en
fullständig reparation. Skilda
partier af samma organ, t. ex. skilda
partier af en muskel eller af hjernan,
kunna utan tvifvel under samma tid
befinna sig i olika konditioner. En
del kan vara i verksamhet och
förstöras, under det en annan del är i
hvila och restaureras; men det finnes
skäl för den formodan — såsom
vi äfven i förbigående skola blifva i
tillfälle att visa — att de två
tillstånden af verksamhet och
förstörelse å ena sidan, samt hvila och
reparation å den andra, icke samtidigt
kunna ega rum i samma del af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
