Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■505
j förda exempel, såsom
Nordamerika-i narne, Schweizarne, Belgierne,
vil-| ja vi endast foga Engelsmännen samt
oss sjelfva, Finnarne. Den engelska
nationens historiska uppkomst är
allbekant. Vår egen är visserligen
mera dunkel, men så mycket tyckes man
dock kunna skönja, att vi äro en
ganska ny nation. Ty alla de äldsta
underrättelserna från tiden före
fredsfördraget i Nöteborg, veta icke af
j några Finnar i den mening vi nu
fästa vid ordet, utan endast af tavast-
i ska och karelska stammar, hvilka
alldeles icke tyckas ha känt sig stå i
något närmare förhållande
sinsemellan än till närgränsande slaviska
folkslag. Att vi äro en nation är ett
resultat af vår utvecklingshistoria i
förening med Svenskarne.
Men dessa och andra dylika
förhållanden låta förklara sig hvarken
ur uppfattningen af nationen såsom
ras eller såsom språklig grupp. Ty
om äfven det förra af dessa
betraktelsesätt i någon mån kan förklara
nationernas uppkomst, då den varit
åt-löljd af rasuppblandning, så kan den
det dock icke, då ingen sådan egt
rum, eller förekommit endast i
mindre grad. Och den sednare kan det
j alls icke, ty vi kunna icke historiskt
ii visa uppkomsten af något enda språk,
< utan endast de modifikationer det
un-II dergått. Och specielt tyckes det
finnas ull anledning att antaga finska
språket för vida äldre än en del af
de finska stammarnes sammanslutning
till en nation.
Till sist vilja vi endast framhålla,
att, enligt vår uppfattning af nationens
begrepp, nationernas begränsning blir
i betydlig grad beroende af den
materiella kultur i afseende å
kommunikationsmedlen, hvartill folken h nnit.
Der dessa icke äro utvecklade måste
nationerna förblifva inskränkta inom
ett litet omf ång, under det att de, då
kulturen höjt sig i detta afseende,
kunna blifva större och mera
utsträckta. Och älven delta veriflceras af i
historien. Medeltiden kände endast
små nationer, och det är endast den
moderna civilisationen samt antikens
sednare tid — hvarvid de romerska
vägarne ingalunda äro utan sin
betydelse — som känner till stora samt j|
talrika och vidtutbredda nationer.
Och äfven detta kan icke förklaras
af åsigterna otn nationens liktydighet
med antingen en ras eller en
språklig grupp. Ty enligt den förstnämnda
kan det icke finnas någon annan gräns
för nationen, än rasens förmåga att
fysiskt föröka sig, och enligt den
sednare finnes det intet skäl, hvarföre
gränsorna skulle vara trängre eller
vidsträcktare.
Genom det anförda hafva vi nu,
såsom oss synes, uppvisat riktigheten
af den definition, hvarmed vi sökt
uttrycka begreppet af ordet nation. Det
kan kanske vara svårt för dem, sorn
lefvatsig in i elt af de andra
föreställningssätten, alt göra det väsende hos
nationen, vi sökt påpeka, klart för sig.
Men det synes oss dock finnas der.
Det är härmed, som med den tafla,
hvilken föreställer Napoleons graf å
S:t Helena, och å hvars förgrund det
finnes tvenne träd, så tecknade, att .
konturerna emellan deras slammar
bilda en profil af den store fältherren,
föreställande hans ande. Många haf- !
va stor svårighet alt få bilden emellan
stammarne klar för sig; de se icke
anden för träden, men den tinnes der
dock. Så synas äfven de, hvilka göra !i
nationen till något synonymt med
rasen eller den språkliga gruppen,
förbise anden för de mera handgripliga
förhållanden, emellan hvilka den
uppenbarar sig. De synas oss göra
samma misstag som de botanister och
zoologer, hvilka uppgöra sina species i
efter några yttre tangibla karakterer, ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
