Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■545
I patiserar jag icke med honom, men
som felet säkerligen är milt så
höidet icke hit. Bland de
känslofullaste och minst maniererade at hans
elever är Lavieille, en målare af
särdeles solida egenskaper, som förslår
att aflocka tilioehmed den franska
vintern ett visst behag. Man
vandrar gerna på de vägar ban
framgått, man emottar beredvilligt de
intryck han erfarit, och man beundrar
mjukheten i de partier, han med
verkligt konstforstånd utvecklar.
Antalet af förträffliga landskaper var
föröfrigt mycket stort. Såsnart
hågen för denna gren af måleriet
åter-vakuade, var det att vänta alt
Fransmännen, med den känsla för enhet
som är dem egen och med det
utbildade färgsinne som denna
generation ärft från en föregående, skulle
göra hastiga eröfringar på ett
område, der intrycket framförallt beror
på den allt genomgående,
stämningen uppbärande grundtonen, eller, om
nian så vill, på luften. Sällan
tvekar man om hvilken känsla den
franske landskapsmålaren vill meddela.
Ar det intrycket af den svala, gula
saudtlackan, som hafvet sköljer och
fräter upp, eller af den ifver
hvarmed en frodig natur tränger igenom,
förskingrar och öfversköljer ruinen
af en öde hydda, eller glöden som
den nedgående solen sprider öfver
klyftorna i Fyreneerna och de
skiftande blåa skuggor som draga sig
inåt djupen, så ega Bertlies, Uanoteau
och Courdouan färger och kraft att
återge dessa intryck. För att ännu
nämna några ansedda, snart nog
stora nanm, så hade Francois-Augusto 1
af konstnärsfamiljen Bonheur utställt
ett ypperligt landskapsstycke meden |i
boskapsdrift, som återvänder från
marknaden, och Schreyer en
gripande scen ur slepplifvet: trenne
kosackhästar som draga sig tillsammans för
att värma sig under skjulet vid en
hydda emot den piskande
snöstormen. De egenskaper som bäst
utmärkte Delacroix, en harmonisk
verksam färg och hastigt nästan
konvulsiviskt tecknade former, hafva sällan
varit så lyckligt förenade med
teckningens korrekthet som hos Schreyer.
Ämnet leder mig till en annan tafla,
som intog en ansedd plats på
expositionen. Det är en kall och klar
vinternatt eller afton i en skog, hvit
af snö. Kn bonde har rest utefter
den knappt märkbara vägen; mon
ser ännu på afstånd, huru ban
aflägsnar sig utan att varsna det ett |
bylte fallit från lians släde. Desto
bättre föl-märkes det af en skara
vargar, hvilka med gnistrande ögon
nalkas mellan träden, ty byltet är ett
barn som nu ligger der hjelplöst, och
målaren, hvars pensel med
förtrollande kraft uppskakat åskådaren, söker
förgäfves i katalogen inbilla honom
att barnet blef återfunnet lefvande.
Händelsen skall hafva tilldragit sig vid
St. Petersburg och målaren är N.
Swertschkoff. Hvad man förslår
lättare än denna uppgift, är huru
artistens litskraftiga pensel förvärfvat
honom hederslegionen. Som etl
motstycke till ofvannämnda tafla vill jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
