Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■547
tharina" sin uppmärksamhet. "Hr
Löfgren, heter det der, liar återgifvit
den vältaliga scenen med en känsla,
som gör den största heder åt artisten.
Drottningen understöder Eriks hufvud
och höjer emot himlen en rörande
blick. Smärta och mod äro
uttryckta i det vackra anletet. Konungens
ställning är enkel och naturlig, och
uttrycker väl förslappningen hos en
lidande. Inga biomständigheter;
dessa tvenne personligheter äro allena
under en nordisk himmel. Nåväl,
helt enkelt utförd som denna (alla är,
tveka vi ej att ställa den i bredd med
det bästa vi set.t i denna konstart.
Den anger de allvarligaste
egenskaper, ty den anty7der att artisten med
hundens skicklighet förenar tanke oeh
känsla." Vackra loford tilldelas
taflan äfven af "Journal des Arts." De
citerade orden äro, enligt min åsigt,
så berättigade och så väl sagda, att
jag blott beklagar för konstnärens
skull det de icke fått plats i någon
af de stora tidningarne. Men dessa
hafva så godt som förut bestämt hvart
de skola rikta sina ögon bland de
tusental verk som äro utställda. Det är
lemnadt åt de obemärkta bladens
konstrefereuter att, med förbigående
af första ordningens stjernor, söka
bland aflägsnare okända
konstellationer hvad 0111 dem må kunna sägas.
Till dessa hörde vid årets exposition
de nordiska artisterna med undantag
af svensken Kiörboe, och kanske
någon annan, förutsatt att Kiörboe icke
numera anses som naturaliserad
fransman. Denne utmärkte djurmålare
hade exponerat tvenne räfvar sotn
för lifvet springa emot åskådaren
undan jägaren, af hvars misslyckade
skott inan ännu ser röken mellan
träden.
De andra afdelningarne af
expositionen, skulpturverken och
teckningarne, stodo ojemförligt i
bukgrunden for den som jag nu genomgått,
ehuru de senare, att sluta af sådana
utställande som prinsessan Maihilde,
grefvinnan Nadaillac, markisen
Montesquieu m. fi., måtte i sjelfva
verket varit utställningens lejonpart. Jag
minnes af denna afdelning endast
Lorentz Frölich* älskliga teckningar,
föreställande Heros och Leanders
sorgsna saga. Måhända underlägsen, hvad
uppfinningens rikedom vidkommer,
den bildserie hvarmed konstnären för
ett år sedan beprydde Amors och
Psyehes historie, vittnar den i alla
fall oui densamma antika ädelhet, det
lugn och den naivitet, som höjt
denne Thorvaldsens landsman till första
rangen bland samtidens illustratörer.
Hvad om skulpturverken är att
säga, är snart sagdt. Mycket ädelt och
vackert inom den menskliga
kroppens område, men så snart man
aflägsnar sig i någon mån från
antikens stil, är man som ett barn,
hvilket öfverallt stöder sig emot de
skrankor, som skydda det for att falla.
Att döma af den riktning, i hvilken
medaljerna voro utdelade, hade
kommissionen velat belöna hvarje försök
att med mejseln följa naturen i
spåren, förutsatt att försöket icke
alltför mycket sårade-skönhetssinnet. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
