Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■563
Skall återse, kanske, af döden renad
Från några grofva flackar af en jordisk
Tillvaro — er gamla borg jag ej
Vill lemna qvar att sudlas ner af slafvar!
Och om ert arf jag ej bevarat sådant
Jag mottog det, skall jag dess bästa del,
Er skatt, ert hem, er helga återstod
Af vapen, byten, skrifter, minnesmärken,
Som desse eftertrakta, med mig föra
Till er i detta element, som allt
Förtär och mest är likt vår själ, ty intet,
Af hvad som är, det lemnar oförtärdt
I eldig fart. — Men lågan ifrån detta
Mest kungliga af alla bål skall ej
En vanlig stod af rök och lågor bli,
En fyrbåksflamma, brinnande en dag,
Och nästa dag en askhög — nej, ett ljus
Till seklers, till upproriska nationers,
Till yppiga regenters lärdom. — Tiden
Skall plåna minnet ut af månget folk
Ocli mången bragd, och skall förvandla
riken,"
Likt detta första rike, till ett intet —
Och dock han spara skall min bragd till
ett
Exempel, som ej mången följa vågar
Och ingen smäda — men man skall
kanhända
En lefnad sky, som för till sådant slut.
(Myrrha återvänder med en antänd facila i
ena handen och en bägare med vin i den
andra.)
Myiirha.
Se här, jag tändt den lampa nu, som för
oss
Till stjernorna!
SARüa NAPALIS.
Och bägarn?
Myrrba.
Det är sed
Uti mitt land att bringa dryckesoffer
Åt gudarne. —
Sarpanapalhs,
Och min det är att bringa
Åt menskor dem. Jag denna sed ej glömt.
Och fastän ensam, vill jag bägarn tömma
För minnet utaf mången herrlig fest!
(Sardanapalus fattar bägaren, och sedan han
druckit och skakat den upp och nedvända
bägaren, utbrister lian, då en droppe nedfaller:)
Och detta dryckesoffer bringar jag
Den präktige Belesesl
Myiirha .
Hvarför dröjer
Din tanke främst vid detta namn, framför
Hans brottslige medhjelpares?
Sardanapalus.
Arbaces
Är blott soldat, ett svärd i menskoliamn,
Ett redskap blott i vännens hand; deu
andre
Ar den som styrer denna krigardocka.
Men bort med tanken härpå! — Än en gång,
Min Myrrha : vill du verkligt följa mig,
Fritt, utan fruktan?
Mvhriia.
Tror du då att ej
En grekisk flicka för sin kärlek vågar
Hvad Indiens enkor offra för en sed!
SARDANAPALUS.
Då vänta vi signalen blott —
Myiirha.
Den dröjer
Saruanapalus.
Och nu farväl! Ett famntag än — det sista!
Myrrha.
Det sista ej. Ett återstår ännu.
Sardana palus.
Ja, uti elden skall vårt stoft förenas.
Myiirha.
Och ren, liksom min kärlek var, och
frigjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
