Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569.
såväl Sverige som vestmakterna
gifver sig slutligen luft i de
äfventyrliga förslagen alt med hela danska
monarkin ingå i det tyska förbundet
eller också utropa den förhalade
ail|i gnstenburgaren (ill regent äfven i
sjelfva Danmark, förslager snm man
träffande jemfört med sjelfmördarens,
då han, för att en gång få ett slut
fiå sina motgångar, salter knifven på
sin egen strupe. Och midt under
alla dessa olyckor och den deraf
alstrade djupa nedslagenheten och
förbittringen, har nian icke en gång
någon tröst i några alltför lysande
hjältedater, åtminstone på sednaste
tiden, från arméns sida, huru
mycket man också troligen vid hvarje
steg stöter på någon svårt sårad
eller stympad invalid.
Vända vi oss från denna mörka
tafla ännu en gång tillbaka till
sjelfva kriget, isynnerhet dess sednare
skiften, är den anblick, som der
möter oss, fullt ut lika sorglig. För
1 att alls icke tala om de för vår tid
! exempellösa utpressningarne i Jutland,
i se vi här tvenne långt öfverlägsna
; arméer, beväpnade med ett
fruktansvärdt artilleri och förträffliga
eldgevär, sysselsatta med att under stort
jubel öfver dessa sina hjeltedater gång
efter gång krossa sin underlägsna och
sämre utrustade motståndare! Icke
i ens sjelfva hafvet, det enda, der de
ej spela herrskare, synes lägga några
oöfverstigliga binder i vägen för
deras framryckande; med tillhjelp af
de moderna uppfinningarne hitta de
på utvägar att öfvergå de smalaste
sunden och rycka sålunda den
vikande allt närmare på lifvet. Och denne j
sistnämnde fattas efter hvarje
mot-j gång af en ännu dystrare nedslå- i
genhet: befälet hängifvet- sig åt
en maklig sorglöshet; soldaten står
kallblodigt qvar på sin post, tills
han faller eller ännu oftare,
omringad af fienden, gifver sig till fånga
åt honom. Några få enstaka
hjeltedater kasta förgäfves ett svagt och
snart, försvinnande skimmer öfver det
hein; de förmå dock ej genombryta
den dystra modlöshet, som, likt
nattens mörker, småningom utbreder sig
öfver allt och i mångens hjerta
släcker den sista gnistan af hopp. Eos
de allra flesta kan man väl förmärka j
pligt, fast och orubblig pligt; högst |j
sällan skymtar der fram någon
egentlig enfhusiasm. Den bedröfliga
oenigheten mellan regent och ministèr gör
sitt till att förvärra allt, på samma
gång det ständigt svikna hoppet om
utländsk intervention vänder
förbittringen från sjelfva fienden emot de
ljumma och likgiltiga vännerna, af
hvilka man anser sig fegt lemnad i i
sticket. Äfven krigets resultater
hafva ingenting för menskligheten
upplyftande. Vill man också förmena —
hvari vi dock ingalunda obetingadt j
kunna instämma — att det blifvit
bürjadt för att skydda en förtryckt
nationalitets rätt, så har det ju dock
i alla fall slutat med att kränka en
annan nationalitets lika så stora rätt.
Och dervid bör ännu ihågkommas,
att de makter, som denna gång så
ädelmodigt velat spela befriarens roll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
