Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576.
uppoffringar för dess välstånd. År
96 vågade Bilmark i konungens och
hertigens af Södermanland närvaro
uppställa den thesen, att: "Om
Finland blifver tillbörligen uppodladt, så
vinner Svea Rike mera välmakt, än
mången torde sig nu föreställa." Och
om sådant som axiom af alla ständer
antogs, var detta medgifvande af
ingen i högre grad föranledt än af
Porthan. Så stort och obegränsadt var
äfven bland statens förste män
förtroendet till Porthans insigt,
redlighet och oegennytta, att man skulle
trott sig ha begått helgerån, om man
betviflat. godheten af den sak, för
hvilken lian gått i godo med sitt
mannaord.
Förunderligt synes dock, huru
Porthan från sin trånga studerkammare
kunde utöfva ett så mångsidigt
inflytande i olika rigtningar. Men ban
hade fått i arf från den tid då. han
föddes, en rörlighet, en oro, dock ej
en sådan som ovädrets, hvilket allt
efter sin olika extensitet bryter
sönder källans eller hafvets spegel. Den
liknade snarare orons i tornuret, som
verkar dag och natt och gör, att allt
folk derefter mäter tidens gång. Och
hvar och en ser nästan med
bestörtning opp, när den en gång stannat i
sin verksamhet. — Det är ett
vanligt uttrycksfullt talesätt, att någon
fyller sin plats. Såsom alla män,
ämnade att verka stora ting, hade
Porthan blifvit ställd pä sin rätta plats.
Och om någon finsk man kan sägas
halva fyllt sin, gäller det väl om
honom. Det var hans naturliga
till-slånd all verka deri, och han
van-trifdes då detta ej egde rum.
Mången anser sin befattning som
nödvändigt yttre ondt, hvari man
måsteskicka sig och göra det oundvikliga så
lilet besvärligt som möjligt. Ej så
Porthan. Det fanns för honom inlet
, tillstånd som varit besvärligare än det,
att ej få lefva i sitt kall. Och hvar [
man vet huru vidsträckt han tog delta.
Porthan har af en bland sina
utmärktaste lärjungar blifvit, kallad lä- 1
derneslandets gemensamma lärare. I
Dertill tyckes ban äfven liksom på
förhand bestämd. Genom sin
födelseort tillhörande Tavastland, Finlands
hjerta, genom sine förfäder den
Wi-borgska nationen i gammal vidsträckt ’
betydelse, omfattande hela Finlands
öster, genom sin första uppfostran
hela dess vester, eröfrades han
sedermera af landets söder, som på när- i
inaste håll var vittne fill hans hela
lifs verksamhet. Ingen del af hans
fädernesland saknade sålunda trådar,
hvilka gingo att fästa sig vid hans .
hjerta. Fanns likväl någon sådan
del, som närmare än de öfriga
dervid var fästad, så veten J alle, mine
Herrar, var den var belägen. Det
var ju den, hvarifrån Edra fäder, J
som med varmaste känslor omfattat
tillfället att egna Porthans odödliga
minne Eder hyllning, fordom
strömmade från vidt aflägsna hem för att
vid Auras stränder andäktigt lyssna
till hans lära, och städse återvände
derifrån, rikare på kunskaper, men
än rikare på någonting annat,
måhända mera vardt än dessa. Jag
menar härmed, att de i sina
ynglinga-hjertan hade inbergat en skörd,
hvilken det gör oändligen godt att
hafva alt lefva på en hel lifstid igenom.
De hade lärt sig att oinskränkt älska
och hålla i vördning någonting på
jorden. Och vår tid, måhända
mindre fallen än någon annan för sådan
sinnesstämning, kan knappt fatta huru :
mycket Porthan gaf, då han ingafen ;!
sådan känsla.
Forntidens folk plägade gifva sina i]
största välgörare äretiteln af fädernes- ij
landfets fader. Porthan har, om nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
