Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577.
gon, i den ädlaste mening förtjent en
! sådan af Finland. Ty han, mer än
någon annan, har gifvit lif åt det
bä-, sta, herrligaste som klappat eller
klap-i par ännu i nationen; han har gjutit
lif i dess häfder, ur skogars och
ö-demarkers katakomber kallat i ljuset
dess sånger och ur dess barm den
känsla, som gör att den kan se, der
den kalla blicken varsnar endast en
raorasig, sumpig jordklump, eller ett
aggregat af träsk och skogar och
sten-rös, att den der kan se, säger jag
— ett fädernesland väl värdt att
älskas.
Det är ej för sådana välgerningar,
som Finnens eljest slutna sinne icke
j’ skulle öppna sig. Med verkningarne
af Porthans bemödande trängde
kär-I leken till honom genom bela
nationen, den han uppfostrat. I hvar
hyd-| da, dit han under sina färder
inträdde, dem han företog då fosterlandets
blommor summo i sommarsolens
guld-flod, fann han ett väntande hem och
i den, som stod vid dess öppnade
dörr, någon, som med sonliga
känslor helsade honom. Länge nog
skola barnabarnen mångenstädes veta
för-talja om den skönaste högtid, ett
besök af Porthan skänkt deras läder.
Har du någon gång i ditt lif trädt
|j in i en landtlig kyrka en
sominaref-.1 termiddag, då allt folk strömmat dit,
gladt och tacksamt öfver den nyss
; iubergade ymniga skörden, för att
fira sin aftonsång, svalorna segla med
utbredda vingar, sjungande under det
hvalf, der de fredligt lagt sina bon,
ofvanom hvilande rostade vapen, dem
J fordne kämpar upphängt.
Klockto-nernas och solstrålarnas strömmar
flyta rikt in genom de mångfärgade
fönstren. Men längst bort vid altaret
;, står der eii man, krökt af sin ålders
tunga silfverkrona och ser med saligt
strålande blick på den församlade
ska-I run, der han känner till namn och
lynne hvarenda. Han ser de gamla,
detn lian i mången tung tid,
vandrande vid deras sida, gifvit stöd och som
grånat jemte honom och nu luta sig
nedåt mot bädden, som väntar der
ute dem snart. Han ser den ungdom,
i hvars kärleksfulla, alla på honom
riktade blickar med eldsdrag står
skrifvet, hvad ban genom lära och efter- ||
dome för dem varit. Han ser de halft
slumrande barnen, dem han
välsignande tagit upp i sin famn och han
ser frid, välsignelse och glada
förhoppningar hvila öfver den
endrägtigt församlingen. Har du en gång i
ditt lif sett en sådan syn, så bor den
ock oförgänglig i ditt hjerta och då
har du ock en ovansklig bild i din
själ af Porthan, vid lifvets gräns,
seende ut åt sitt finska fädernesland.
Ej under då, alt när ett sådant lif
var slutadt, Porthans störste lärjunge
sjöng: "Han är ej mer vår vän, vårt
ljus, vårt stöd, vår ära, men hans
namn till sena dar sanningen skall
bära." — Det klappade då ej ett finskt
hjerta i den bann, hvari denna sång
icke funnit en återklang.
En menniskoålder har skridit fram
öfver hans graf; ett nytt slägte liar
derpå vext upp. Det har vant
sigvid att pröfva allt, att oftast strängt
gå till doms. Men Porthans ära har
vunnit på pröfningen. Den måste
vara bergfast denna ära.
Den gränslösaste förstöring har
härjande gått öfver allt, som af
förstöring kunde drabbas bland det,
hvar-åt Porthan helgat sin mest
brinnande, sin ihärdigaste kärlek. Men
verkningarna af hans bemödanden klappa
oåtkomligt i tusende hjertan. Den ,
måste ha varit stor den kraft, som
verkade sådant.
En forntida författare håller det för
ett godt tecken, att någon fattat
tycke för den inan, som Kom tacksamt [
kallade fäderneslandets fader. Jag be^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
