- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
579

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

579.

vit reffladt ocli strimmadt, ligger emot
nord-vest, från hvilket håll kraften utgått:
hvarje klippas ’’lä"- eller tvära, oslitna sida
å-ter är vänd emot sydvest. Vid Finlands
. kust har man funnit att dessa fåror på ett
ställe sträcka sig flere fot under hafvets
; yta. Jemte det hr N. finner att den kraft
som bildat dessa strimmor och fåror, kom
. från andra sidan af Bottniska viken och
! det svenska låglandet, och att den verkat
med en sådan likformighet öfver en
vidsträckt region, af hvilken en del höjer sig
omkring 1000 fot öfver Bottenhafvet,
hänför hr N. nödvändigtvis dessa fenomener
till kraftiga hafsströmmar. Dessa hafva
egt rum på den tid då Finland, liksom
norra Ryssland och Tyskland, låg under
hafvet och då hufvudfårorna bildades af
stenar och block, som funnos i botten af
i flytande isberg, hvilka stannade i sitt lopp
af undervattensbankar och bergsspetsar,
j Han uppvisar äfven att de erratiska block,
som blifvit lösgjorda från dessa isberg, äro
; mer och mer rundade ju längre de blifvit
förda från sin ursprungliga plats, eller,
hvilket är detsamma, att de under sitt
framskridande mot sydost allt mer och mer
blifvit utsatta för slipning och nötning.
Den rikliga mängden af liafssand, afnötta
kiselstenar och grus hafva utan tvifvel
medverkat till klippornas afslipning. De
sandryggar och grnsbäddar hvilka så
allmänt förekomma i Finland äro i sjelfva
verket på intet sätt skilda från de
svenska geologernas "åsar’’; och således är det
j| bevisadt att ifrågavarande fenomener på
! hvardera sidan af Bottniska viken äro
lik-[ artade undervattens aflagringar."

"Här hafva vi således en vidsträckt
re-j! gion af Europa, på hvilken det är tydligt
att aldrig någon landis eller glacier har
verkat, då den trakt, hvarifrån kraften
kom, synbarligen varit belägen långt bort
I i nordvest från Bottniska viken och de
svenska lågländerna, hvilka, likasom
Finland äro betäckta med erratiska block och
! genom vatten transporteradt grus.
Hvarken i södra Sverige eller i Finland finnes

några moräner, då alla stenfragmenter
omkring de stora blocken äro vattenslitna;
och likväl likna bergens fårade och
slipade ytor och deras både slitna och tvära
sidor, i begge dessa länder, fullkomligt de
roches moulonnèts som man ser vid hvarje
existerande glacier. Helt och hållet
öfverensstämmande med professor Nordenskiöld
(ty jag har i mina publicerade arbeten
yttrat samma åsigter angående de södra
delarne af Sverige, hela norra Ryssland,
Preussen och Tyskland*),
öfverensstämmer jag äfven med honom i den
konklusion att sänkningarne af Finlands yta, som
nu upptages af otaliga sjöar, redan funnos
till då landet var hafsbotten, och att de
nuvarande sjöarne helt enkelt intaga de
urhålkningar som existerade då Finland
höjdes öfver hafvet. — Uti en tablå som
angifver den lithologiska strukturen af hvarje
klippa in siiu, som blifvit fårad, uppvisas
att refflornas djup står i noggrannt
förhållande till bergets hårdhet och
motståndsförmåga. Kartan — å hvilken såväl
hvarje sjö och de talrika refflade ytorna som
ock alla höjder finnas angifna — är ett
arbete som måste väcka hvar och en
geografs och geologs beundran, och som gör
professor Nordenskiöld en sådan heder,
att vår komité med rätta har uppfört hans
namn på listan af våra hedersledamöter."

’’Området för det af Nordenskiöld i
Finland så omsorgsfullt undersökta
strierings-eller refflingsfenomenet har jag sjelf
funnit sträcka sig öfver de tillstötande
lågländta regionerna af Ryssland, och
isynnerhet har jag observerat dem på de
hårda qvurtsberg som bilda sjön Onegas
stränder, belägna på ett afstånd af 500 (eng.)
mil från Bottniska viken. Äfven här
finner man att refflorna sträcka sig under
sjöns vatten, och de äro synliga några fot
under dess yta. I detta jemna eller svagt
kuperade land finna vi alldeles samma be-

*) Se: "Russia in Europé and the Ural
Mountøins" vol. I kap. 20 o. 21 äfvensom:
"Quart. Joiirn. Geol. Soc. vol. II p. 349.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free