Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593.
ken fintlighet, emedan hans
bevingade grannar noga söka att välja sina
hem så, att de ej äro åtkomliga för
hans illsluga planer. — Isbjörnen
å-ter lefver mest på isen, der han
jagar eller rättare sagdt öfverrumplar
: sälar, som i allsköns oskuld sligit
upp ur sina vak för att njuta af det
sparsamma solskenet och taga sig en
liten middagslur.
Bland däggdjuren i hafvet intager
j| onekligen numera hvalrossen den
j1 främsta platsen. I fordna dagar
in-nehade en hvalart hedersrummet, och
flere nationer, isynnerhet Holländare,
|j reste upp till Spetsbergshafvet, för
[i att göra den sina uppvaktningar möd
j harpuner och andra sådana
heders-|j vapen. Troligen af ledsnad öfver
denna alltför stora uppmärksamhet har
dock denna hval numera öfvergifvit
dessa nejder och, som sagdt,
hval|[ rossen har intagit dess plats. Äfven
denna säges dock alltmera och mera
minskas, men ännu tillsvidare lockar
den dock årligen omkring 20
mindre fartyg från norska kusten upp
till sitt hemvist. Malmgren har att
I lemna rätt intressanta underrättelser
om detta respektabla djurs
lefnadsvanor. Det besitter nemligen tvenne
allvarsamma betar som utgå från dess
öfre käk. Angående dessas
egentliga bestämmelse hafva de lärde ej
varit fullt ense. Att de äro till
ganska stor nytta i strid torde vara
allmänt medgifvet. Men några
forska-i re halva velat dessutom påslå att
j hvalrossen skulle använda dem
såsom lokoinotionsorganer för att hjel-
pa till att, framforsla sin tunga kropp. |
Detta bestrides dock bestämdt af vår
författare, men han upplyser i
stället att betarne användas för att från
dyn på hafvets botten uppgräfva
tvenne slag af tvåskaliga musslor: Mya
truucata och Saxicava rugosa, af
hvilka hvalrossen hufvudsakligen lifnärer
sig. Dessa snäckor skalar den
sedan helt behändigt och slukar deras
innehåll med samma aptit som våra
mest ifriga ostronätare. — Sina
närmare detaljstudier om hvalrossens
taudbyggnad har Malmgren nedlagt
i ett skildt arbete, för hvilket vi dock
ej här kunna redogöra, fastän vi
velat omnämna det såsom grundande
sig på samlingar och observationer
från Spetsbergsexpeditionen.
Fastän vi endast högst
knapphändigt kunnat redogöra för de ulhand- ■
lingar som behandla Spetsbergens
organiska lif hoppas vi dock alt deraf
skall framgå, att man från dem
jemte Torells tidigare omnämnda bok
kan få en temmeligen klar öfverblick
öfver hithörande förhållanden.
Mycket står naturligtvis ännu att göra;
stora massor ännu oarbetadt eller ej
fullständigt bearbetad t material
finnes, och mycket är lemnadt åt
kommande forskningar. Men god början
är gjord genom ifrågavarande
uppsatser. De hafva äfven vunnit
erkännande såväl i England som i j
Tyskland, der de flesta blifvit
öfversatta.
Men lemnande våra
djurbekantskaper att dels lefva godt dels svälta,
kunna vi nu vända oss till det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
