Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det". — Häraf förklaras huru flere
foglar kunna förekomma i så
oerhörda massor att de vid sina
kläck-ningsställen bokstafligen beläcka
bergens sidor och sålunda bilda
såkal-lade fogelberg. Vi vilja härom
ännu från det ifrågavarande arbetet
hemta följande skildring: "Det är på
de invid hafvet belägna fjellens
brantstupande sidor på fasta landet och
de bergiga öarne, som Spetsbergens
fogellif uppenbarar sig i sin rätta
utveckling och imponerande
kraftfullhet. I stenrösen ofvanpå
strandvallen, vid foten af fjellsidan, bygga
Emberiza nivalis och Mergulus alle
sålunda alt räfven ej kan komma åt
deras ägg eller ungar, den förra spridd,
den sednare kolonivis och i slor
mängd. I springor och på
utskjutande delnr af bergväggen som
nästan är lodrätt stupande, kläcka i
o-lika regioner kolonivis Mormon
ar-ctieus, Uria grylle, Alca Brünnichii,
Larus ebtirneus, L. tridactylus, L.
glaucus och Procellaria glacialis. Man
kallar vanligen sådana fjell på hvars
sidor foglarne bo och bygga i större
mängd, fogelberg, men på
Spetsbergen hafva de erhållit namnet
Alk-fjell, emedan alkan (Alca Brünnichii)
i mycket öfvervägande antal bor och
bygger i dem som finnas på
vestkusten.1’’
Hvad slutligen beträffar
däggdjuren så äro de ej särdeles många och
flertalet af dem höra (ill de
hval-och sälartade djuren, som större
delen af tiden vistas i hafvet.
Aflandt-djuren äro de mest framstående: re-
nen, fjellräfven och isbjörnen,
hvilken dock äfven är ganska väl
hemmastadd på sjön. Man förvånas först
öfver att renen alls kan lefva på
Spetsbergen, men förvåningen stiger
då man hör i hvilken nästan otrolig
mängd den derstädes förekommer och
alt årligen ett ej ringa antal
personer reser ditupp uteslutande för
ren-jagtens skuld. Såsom exempel på i
hvilken skala denna jagt bedrifves,
vilja vi anföra en uppgift att norska
jägare sommaren 1861 vid en enda
fjord, Isfjorden, belägen strax ofvan
78° n. lat. skulle hafva dödat icke
mindre än 500 renar. Att höra
omtalas det man under en resa
nedlagt 40 à 50 renar är något alldeles
vanligt. Nästan oförklarligt är det
huru ett så pass stort djur som
renen, kan lefva under vintern uppe
på Spetsbergen. Malmgren upplyser
att renlafven (Cladonia rangiferina)
här icke finnes i den mängd att den
kunde tjena renen till föda under
vintern, men han framställer den åsigt
att djuret under denna tid som man
säger lefver på hullet. Under
sommaren eller egentligen Juli månad,
förlär renen nemligen så mycket att
den blir fet och frodig samt får ett
tjockt lager af fett mellan huden och
köttet; men detta lager försvinner
helt och hållet till våren, då djuret
är så dåligt och magert att man
knappast kan förtära dess kött. —
Fjellräfven är Spetsbergens fribytare
och lefver af att plundra foglarnes
bon, hvilket dock torde kosta
honom mycket besvär och erfordra myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
