Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mynningen af sundet, och planen att
ro omkring hela Nordostlandet
måste således öfvergifvas. I stället
beslöto vi att längs med vestra
stranden af detta sund återvända till
fartyget för att, om isen det tillät,
der-! ifrån företaga en ny båtfärd till
Sju-öarne och Nordostlandets nordkust.
Något efter midnatten (13—14
Juli) sköto vi således åter ut vår båt
och styrde kursen till den största af
Syd-Waygatsöarne. Vi hade rott
endast en liten stund, då en tjock
dimma lade sig öfver hela trakten, så
; att vi förlorade all landkänning och
" det blef svårt nog att ibland
drifis-styckena med kompassen leta sig
I fram till den ö, dit vi ernade oss.
Efter mycket ordande om kurs och
j strömmar, och sedan mer än en gång
■ elt af jord svärtadt, högt isstycke,
som låg helt nära båten, blifvit
an-sedt för ett aflägset stort land med
bergtoppar och jöklar, kommo vi
dock lyckligen fram. Under hela
öfverfarten sågo vi otaliga
hvalrossar, hvilka dels tumlade sig i
vattnet, dels lågo tätt packade på de
öfver allt kringdrifvande låga
isstyckena. Ett isstycke var ofta så
full-packadt med hvalrossar, att ej
allenast isstycket, utan ock en del af
hvalrossarnes kroppar låg under
vattnet, medan andra hvalrossar, som
icke varit nog lyckliga att finna en
sådan fristad, summo omkring
isstycket och, då de ej funno någon
ledig plats, genom hugg med sina
stora betar sökte drifva bort dem
bland sina kamrater, som redan lågo
40.
der. En gång, då vi kommit
alldeles nära ett sådant lågt isstycke, på
hvilket 30 till 40 hvalrossar lågo tätt ji
bredvid hvarandra, utan att märka
eller bekymra sig om båten, som
nalkades, uppgaf en af manskapet .
plötsligt ett rop. Hvalrossarne ka- :j
stade sig genast med stor oreda och j
mycket buller i sjön, men kommo i
straxt upp igen bakom ett närbelä- |
get isstycke, trampade vatten, så att j
en tredjedel af kroppen höjde sig öf- I
ver vattenbrynet, och gjorde sig
tydligen stor möda alt få reda på hvad ;
slags varelser vi voro.
Efter ankomsten till Wahlbergs ö
drogo vi båten upp på en vid
stranden fastsittande iskant, och sedan
Torell återkommit från en vandring
till det inre af ön, och jag, när
dimman skingrat sig, tagit några tim- !
vinklar, spisade vi vårt morgonmål ’
och lade oss att sofva. Middagsti- ,
den kröp jag, efter ett par timmars
sömn, som vanligt fram från min
sofsäck för att taga middagshöjder
af solen, och sålunda fullständigt
be-stämma ställets läge. Medan jag ef- i
ter slutade iakttagelser lade in instru- !
men terna, märkte jag en björninna
med unge, hvilka ifrån ett
närliggande isstycke betraktade och
förmodligen redan länge betraktat båten samt
observatorn. Som något gevär icke
fanns tillhands, väckte jag en af J
männen i båten ; men innan bössorna I
blefvo redo, började björnarne ana I
oråd och begåfvo sig på återtåg. I
De förföljdes en stund af
harpunera-ren Hellstad, som dock ej kunde 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
