- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
603

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

603.

i upphinna dem, men deremot på
afstånd såg en större björnhane, som
i förmodligen hörde till samma familj.

Följande eftermiddag företogo
Torell och jag en utflygt till det inre
af ön, som är temligen vidsträckt
och bildar en omkring 100 fot hög,
tvärbrant hyperitplatå, från hvilken
en mindre kägla, målet för vår
vandring, uppstiger till en höjd af
omkring 500 fot. Redan under den
föregående dagens utflygt hade
Torell härstädes märkt några räfungar,
hvilka voro så närgångna eller så
litet vana vid menniskor, att en t.
ex. sprang af och an framför Torells
: fötter och lekte med en snösparf,
som han nyss förut fångat. På
toppen af ett mindre alkf]äll träffade vi
nu ett vidsträckt räfnäsfe, som
tvck-i tes utgöra tillhåll för en betydlig
ko-I loni af dessa djur. Marken var här
i alla riktningar genomgräfd med
smärre gångar, i hvilka ymnigt med
alkben och halfruttna alkor voro
ned-myllade. De ungar, som vi jagade
fram ifrån nästet, togo merendels sin
tillflygt till alkfjällets mot hafvet
tvärbrant stupande klyftor; men
erfarenheten hade ännu ej lärt dem
tillräcklig försigtighet, ty ofta stannade de
bakom en sten ett litet stycke från
| det ställe, der de krupit fram ur
jorden, och satte sig der ned i
all-il sköns ro för att betrakta oss.
Nåai-ra gamla räfvar syntes ej till.
Vegetationen på denna ö var yppigare
än på något annat ställe, som vi
hit-I tills besökt i sundet.
Anmärkningsvärda voro bland annat några 200

fot öfver hafsytan belägna, ganska
yppiga vallmoängar.

Om aftonen foro vi ånyo öfver till
Angelins berg på sydvestra sidan af
Nordosllandet och lågo der öfver i
natten. Under öfverfärden sågo vi 1
åter otaliga hvalrossar, hvilkas åsyn
till den grad eggade fångstmännens
ifver, att vi slutligen måste gifva
det efterlängtade tillståndet till jagt.
Straxt derpå var äfven ett af dessa
fredliga, intet ondt anande djur spändt
för vår båt med harpun och lina och,
sedan linan blifvit inhalad och det i
tröttat ut sig genom att bogsera bå- i
ten, dödadt af ett säkert riktadt lod
från Petersens reffla. Två hål blef- I
vo, efter vanlig sed, skurna i skin- i!
net på hvalrossens panna och en tåg- j|
ända dragen genom den derigenom
uppkomna öglan. Med denna ända ;
fastbands den döda hvalrossen vid |
aktern i båten och släpades till ett j|
närbeläget isstycke för att der be- |j
röfvas skinn och späck.

Medan hvalrossen ännu bogserade
oss framåt, samlade sig plötsligt
i-från alla kanter öfver femtio andra
hvalrossar omkring båten och
sum-mo i en halfkrets efter oss på nära
skotthåll. Till och med den vid den
nordiska djurverlden så vane
Petersen blef i början något häpen vid
deras uppträdande och bad oss hålla |
alla bössor i beredskap för att
åtminstone blifva kantrade med heder, j
Men ej hämdkänsla, utan nyfikenhet !
var tydligen, nu såsom vanligt, den
rådande passionen hos dessa den
högsta nordens invånare. De följde oss j

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free