- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
604

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

604.

nemligen i all fredlighet under en
lång sträcka på alldeles nära håll,
som oftast höjande sina klumpiga
hufvuden så högt som möjligt öfver
vattnet för att bättre kunna
öfverskåda våra förehafvanden. Ännu då
vi hade dragit den fångade
hvalrossen upp på ett isstycke och höllo på
att flensa honom, betraktade hans
kamrater vårt företag med odeladt
intresse, plaskade ibland de
kringflytande isstyckena, tills blodet, som
blandade sig med vattnet, jagade
dem bort.

Sedan vi vid Angelins berg
insamlat ett så stort förråd som
möjligt af de derstädes ymnigt
förekommande försteningarne, afreste vi
derifrån kl. 3 om morgonen den 16 till
andra sidan af sundet, för att se om
det ej vore möjligt att der
framtränga längre söderut, till det
nyupptäckta sund imellan Storfjorden och
Hin-lopen Strait, som vi så ofta hört
talas om. Under üfverfärdeu
besvärades vi åter af dimma och sågo,
medan vi rodde fram öfver den
spegel-lugna vattenytan, alkor till ett större
antal än jag någonsin förut sett på
Spetsbergen. Tre björnar, en hona
med två ungar, varskoddes på ett
högt isstycke. Petersen sände en
reflelkula emot modren, ehuru utan
att träffa henne dödligt. Till stor
och högljudd fröjd för manskapet,
som påstår, "att björnen, oaktadt sin
ohjelplighet till sjös, tror sig vara
en stor sjöman och derföre, då
tillfälle dertill erbjuder sig, tager sin
tillflykt till sjön, hvarest han dock

är ohjelpligt förlorad och lika lätt
att döda som ett får", hoppade alla
björnarne genast ifrån isstycket ned
i vattnet och summo undan. Efter
en stunds rodd upphunnos de och
dödades utan svårighet. Samma dag
sågo vi yttermera en mycket stor
björn långt bort på den söderut
liggande fastisen.

Middagstiden den 16 Juli nådde vi
andra stranden af sundet och lade
till vid ett högt och praktfullt berg,
som till det yttre har stort tycke,
med Angelins berg, ehuru det är
vida högre och mera storartadt.
Likadana vexlande, horizontela lager
af sandsten och kalk träffas här, och
liksom Angelins berg äro dessa
lager öfverst betäckta med en tjock
bädd af hyperit. Såväl kalk- som
sandstenslagren befunnos rika på
försteningar, de förra isynnerhet på
kolossala arter af slägtet Productus.
Detta berg är på kartan betecknadt
med namnet Lovéus berg.

Sedan vi härstädes gjort en rik
insamling af försteningar, rodde vi
den 17 Juli om aftonen vidare
söderut för att om möjligt uppnå och
närmare undersöka det nyfunna
sundet emellan Storfjorden och
Hiulopen-strait, men blefvo snart af fast is
nödgade att vända om. Gynnade
af en stark ström rodde vi derföre
tillbaka i nordlig rigtning upp till
Duym-point, hvarest dagqvarter togs.
Emedan vi redan något ledsnat vid
den alksoppa, som, otn jag
undantager ett ej fullt lyckadt försök att
förtära den ena af våra fällda unga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free