Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609.
sam ström sköto vi ut vår båt. I
och med detsamma syntes en björn
simmande emejlun isstyckena. Alla
man togo hurtigt i årorna, och en
liflig kapprodd begyntes, vid hvilken
det dock snart märktes, att nalle var
underlägsen. Sjelf tycktes han
äfven göra samma iakttagelse, ty han
sökte nå stranden och vände ofta om
sitt hufvud med ett hväsande läte för
att se, huru det försprång han
ursprungligen haft allt mer och mer
minskades. Slutligen, då vi kommit
på 20 till 30 stegs afstånd, jagade
Petersen en kula genom hans hufvud.
Efter slutad jagt rodde vi tillbaka
till vårt rastställe för alt medtaga
åtskilliga der qvarlemnade effekter, och
sedan först söderut till den punkt,
der vi sist träffade Chydenius, så
vesterut till fartygen. Vi lyckades
äfven att utan alltför stora svårigheter
leta oss fram genom den ändlösa [-]a|j-] {+]a-
|j+} byrint af lösa isstycken, som öfver
allt betäckte, hafvet vester om
Bird-och Bränvinsbny, och den 23 Juli
om aftonen befunno vi oss åter
lyckligt och väl ombord på vår gamle
Aeolus.
Sedan våra följeslagare återvändt
till furtyget, afreste äfven Torell,
Petersen och jag jemte fyra man den
27 Juli straxt på eftermiddagen i den
mindre engelska båten till de
nordligaste delarne at’ Spetsbergen. Vi
rodde ut ur Bränvinsbuy och styrde
sedan vår kosa norrut. Isen hade
emellertid under sista nattens stiltje
t hopat sig så lätt utanför Bird bay
och Beverly bay, att vi ofta endast
med svårighet kunde framtränga i- j
genom de smala öppningar, som
ännu voro qvar mellan fasta landet och
drifisen. Vårt första rastställe togs
på Nordcap, Hjordostlandets
nordvest-ligaste och nordligaste udde.
Ifrån denna plats begåfvo vi oss
den 28 Juli kl. 1 e. m. vidare. Då !j
vi passerade uddens nordligaste
sluttning, stego vi for några ögonblick i
land för att taga en öfversigt af
i-sens och det kringliggande landets
läge. Såsom man tydligen för
några dagar sedan kunde, se från
spetsen af snötoppen, låg då ännu tätt
packad drifis norr om hela
Nordost-landet. Den sydliga storm, som
rasade medan vi voro ombord på
far-tygel, hade likväl inom 48 timmar
skingrat isen ända till Waldén ön
och Sjuöarne. Stora lösa isfält
drefvo likväl ännu omkring mellan
Sjuöarne och fasta landet, så att vi,
eller rättare vår is-auktoritet Petersen,
ansåg det för rådligast att denna dag
icke resa längre äu till en af de
sydost om Nord cap belägna öar, som
vi benämnt Castréns öar. Ett efter- |
längtadt tillfälle att genom
måndistan-ser erhålla en absolut
längdbestäm-ning erbjöd sig här.
Luftlagret närmast jordytan var
denna dag starkt uppvärmdt och
gaf åt alla närmast horizonten
belägna aflägsna föremål en dallrande
rörelse. Då jag från öns östra
sluttning betraktade Cap Platen, tyckte
jag mig på denna udde se några i
hvita skjortärmar och sydvester
klädda sjömän, som voro sysselsatta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
