Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610.
att uppbygga en stenvård. Likheten
: var så slående och figurerna rörde
sig så naturligt, att jag redan var
fullkomligt öfvertygad derom, att
någon af de i våra tidningar ryktesvis
i omtalade engelska expeditionerna från
öns östra sida framträngt till denna
udde, och att dess manskap nu var
: sysselsatt med uppresandet af en vård
till minne af sin färd. Jag
tillkallade harpuneraren Ilellstad, som
äfvenledes såg detsamma och trodde
sig igenkänna någon skeppare från
Tromsö eller Hammerfest. Plötsligen
skingrades dock illusionen af
anmärkningen, att afståndet emellan dessa
- punkter var alltför stort, för att
ft-! gurerna, som rörde sig på Cap
Platen, skulle kunna vara menniskor af
vanlig storlek, och alltsammans
upplöste sig i en af de i dessa nordliga trakter
i så ofta förekommande synvillor. Det
luftlager, som omgaf de mycket
söndersplittrade klipporna på yttersta
| udden af Cap Platen hade under den
lugna, vackra, klara dagen blifvit
uppvärmdt och kommit i en
dallrande rörelse. Den häraf uppkomna
o-lika ljusbrytningen gaf äfven
klipporna rörelse, och resten af illusionen
bildades genom dessa
söndersplittrade klippors egendomliga gestalt. Den
I allra yttersta klippan bildade
sten-j| vården, en mot den utskjutande
berghäll sydvesten, några snöfält de
hvita skjortärmarne o. s. v.
Följande dagen den 29 Juli reste
vi vidare under det herrligaste väder
till Sjuöarne. Innan vi begåfvo oss
åstad, bestego Torell och jag toppen
af den 900 à 1000 fot höga klippan,
af hvilken den större af Castréns öar
består. Från denna höjd hade vi en l|
god utsigt öfver hela hafvet emellan
Sjuöarne och lasta landet. I stället
för att, såsom vi väntat, skingra sig, i
hade isen ånyo samlat sig emellan
oss och Sjuöarne, så att vi för det j
närvarande hade föga utsigt att
kunna framtränga dit. Vi vågade dock i
försöket att leta oss fram emellan den i
täta, i häftig rörelse stadda pack-isen, |
oeh det med den framgång, att vi,
ulan att behöfva släpa båten öfver
några isstycken, efter några timmars ;
rodd lyckligt och väl ankommo till 1
vår bestämmelseort — men "det var |
Lykke og ej Forstand" sade
Peter-sen.
Det första, som mötte oss då vi
nalkades Sjuöarne, var en stor is- j
björn, hvilken tycktes vara sysselsatt
med säljagt på fast-isen, som ännu
låg qvar emellan dessa öar. Yi lade
genast till vid randen af isfältet,
bakom ett högt stycke skruf-is, och lå- |
go der en tid alldeles stilla och
ty-sta. Snart märkte björnen oss och
började smyga sig fram, dels nosan- ;
de i vädret för att medelst lukten få j
reda på hvad slags varelser vi voro, J
dels resande sig högt på bakbenen för j
alt kunna med tillhjelp af ögonen
komma till ett mera säkert resultat
än lukten tycktes gifva. Gången och 1
rörelserna voro smidiga som en katts. ;j
Efter otaliga bugter och krokar,
tydligen gjorda för att ingifva oss nå- |
gon fruktan, var björnen ändtligen i
inom skotthåll. Petersen sköt först,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
