Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
625.
nekade i närvarande fall ej heller sin
|l ridderliga karakter, utan sände en af
j| sina adjutanter såsom parlanientär till
fortet, för att säga major Anderson,
att i händelse denne icke sjelf
kun-1 de få makt med elden i det inre af
I fästningen, skulle han gerna
kommendera några kompanier af sitt
manskap till hjelp.
Major Anderson, trogen sin s. k.
j "pligtkänsla mot de Förenta
Stater-j nas regering", befallde slutligen att
hissa den hvita flaggan såsom tecken
i till kapitulation. Aldrig sårades min
; militäriska känsla mera, än i detta
ögonblick, då jag såg unionens
stjern-j prydda banér sänka sig för
Sydcaro-linas lilla palmetto-flagg. Med tårar
af sorg och harm betraktade jag
detta bedröfliga skådespel, ett verkligt
I hån mot allt hvad krigarära heter.
Major Anderson kapitulerade i ett
i af republikens bålverk, der han
hell-re bort låta begrafva sig under dess
’i ruiner än af någon orsak låta förmå
! sig att uppgifva sin post. Hvad var
väl den orsak som tvang honom till
detta steg? Hans garnison hade
hvarken döda eller sårade under ett
trettio timmars bombardement; han
hade ammunition och proviant nog
ännu för tjugu dagar, verken befunno
6ig-i godt försvarsskick, utanför vid
redden lågo unionens örlogsmän.
Hvarje ögonblick kunde denna lilla
arma-da sätta sig i rörelse och förskaffa
honom bättre vilkor än en
kapitula-I tion på nåd och ouåd. Dessa vilkor
hade han dessutom alltid sjelf
kunnat tilltvinga sig af fienden, äfven
om ban ännu under en följd af
veckor förkastat alla anbud och
åtminstone en tid bortåt trotsat
öfvermakten. Men Fort Sumters kommendant
band sig till händer och fötter och
degraderade sig sjelf inför bela den
militäriska verlden.
Imellertid spridde sig
underrättelsen om kapitulationen hastigt kring
Charleston och väckte naturligtvis en
oändlig sensation. Klockringningen
och hurraropen i staden ville aldrig
taga slut; kurirer flögo med den
förvånande nyheten utåt landsbygderna
och försatte öfverallt den redan
förut fanatiska befolkningen i ytterlig
hänförelse.
Vid platsens öfverlemnande räckte
major Anderson sin värja åt general
Beauregard, hvilken dock återgaf
honom den under smickrande yttranden
om Fort Sumters ridderliga försvar.
Det blef honom jemte bela
garnisonen tillåtet att begifva sig till
New-York och att vid fortets öfvergifvande
salutera unionsflaggan med 50
kanonskott. Det var som om man
under fyrafio-åtta timmars spegelfäkteri
ännu icke hunnit förslösa nog krut,
utan härtill såsom efterpjes måste
bifoga ännu en liten komedi, för att
ge det hela ett värdigt slut.
Under denna sista heders-salut
hände nu att tvenne kanoner sprungo
och fyra man af Andersons folk
blefvo dödligt sårade. Detta var det
enda blod, som flöt under hela
belägringen, och det blott af en tillfällig,
olyckshändelse. Belägringen och
be-skjutningen af Fort Sumter skall i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
