Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646.
närvarande lefva uti. Äfven dessa
händelser ha utgått från de diplomatiska
kabinettens dunkel och bära delvis tydliga spår
af detta sitt ursprung; men det oaktadt
kan man icke annat än helsa dem såsom
ett betydelsefullt tecken på, att sjelfva
folkens och den moderna tidens vigtigaste
fordringar alltmera skola göra sig hörda
äfven i kretsar, der de hittills, om (le
någongång uppmärksammats, mest begagnats
| endast såsom medel att befordra
furstarnes och statsmännens egoistiska intressen.
Och just detta öfvermätt af absolutism —
iletta är det märkvärdigaste — tyckes
hafva framkallat dem. och derföre har inan så
I mycket mera skäl att hoppas, det de skola
medföra en afgörande vändning i tidens
! ström till den politiska frihetens och de
förtryckta nationaliteternas förmån.
Vi mena den konvention, som den 15
September afslöts mellan franska och
italienska kabinetten och som stadgar Roms
utrymmande af de franska trupperna
senast inom tvenne års förlopp. Denna
konventions historie är i korthet följande:
Redan den italienska enhetens upphofsman
grefve Cavour insåg at.t, sedan
Fransmännen engång besatt Rom, Italienarne icke
kunde återvinna denna sin naturliga
hufvudstad ulan med franska kabinettels
samtycke. Redan han började sålunda
underhandlingar med Napoleon och del på
alldeles samma grundprincip af
non-interven-tion, som genomgår hela den närvarande
konventionen. Dessa underhandlingar,
afbrutna genom den store statsmannens död,
upptogos sedan af alla följande italienska
ministèrer, ehuru med, såsom det tycktes,
ringa framgång. De mötte ett envfst
motstånd hos det stora katholskt-legitimistiska
partiet, i Frankrike och kejsaren sjelf
tycktes ej för ögonblicket särdeles angelägen
om att taga ett steg, hvarigenom han icke
blott gick miste om den sköna rollen att
| fortfarande spela påfvens och kyrkans
be-j skvddare. utan af ver. beröfvade
sigenvig-i tig strategisk punkt, hvarifrån han kunde
! föra den nya italienska staten i ledband
| och tvinga den att städse följa lians egen |’
politik. Den franske utrikesministern Thou- |
venel, som ifrigt påyrkade ett snart
afgörande i denna sak, föll snart ett offer för |j
de intriger, som spunnos emot honom af
den franska kejsarinnans katolska
omgifning. Hans efterträdare, den nuvarande
utrikesministern, Drouyn de Lhuys
tycktes till en början så mycket som möjligt I
vilja hejda Italienarnes ifver att snart
komma i besittning af .Rom. Garibaldis
förtviflade försök mot denna stad och den
i-talienska utrikesministern Durandos deri- f
genom aftvungna depesch, hvari han
e-nergiskt framhöll Italiens rättigheter till i;
Rom, inträffade nu och kunde intet annat
än på d t högsta misshaga Napoleon. Han
tyckes dock kanske redan då gifvit Viktor
Emanuel vissa löften angående framliden,
åtminstone häntyda några ord i en depesch
(ill den påfliga regeringen, daterad den 12 l
Sept. detta år, derpå. Kejsarens ursprung- 1
liga afsigt synes verkligen, det kan nume- [j
ra ej nekas, varit att återgifva Italien den- j,
na dess naturliga hufvudstad, och lian
afvaktade endast ett lägligt ögonblick dertill.
Romerska hofvets hårdnackade motstånd
emot flere hans planer och den agitation, ii
som detsamma framkallade bland en del i
af det franska presterskapet, kunde ej
annat, än stärka honom i denna hans afsigt. I
Hvad som likväl mest bidrog att slutligen i
förmå honom att sätta denna sin afsigt i i
verket, är emellertid utan aili tvifvel Frank- ’
]
rikes närvarande ställning, gentemot den I
förnyade lieliga alliansen, och det misstroen- I
de hvarmed det betraktas af England. Han |
behöfde göra något för alt hålla sin enda f
allierade Italien vid godt mod, och han gaf (
sitt samtycke till denna traktat, som kan- [
ske skall väcka någon öfvergående oro bland
de franske klerikale, men som dock
oändligt mycket mera gagnat honom i hela (let
liberala Europas ögon. Ingen kan säga, I
att den för ögonblicket blifvit honom
af-tvungen, och den får sålunda utseendet af
ett, om också sentida, medgifvande åt den
af honom hj-llade nationalitetfprincpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
