Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647.
Hvad de aldra närmaste
underhandlingarne beträffa, känner man att de frän
I-talicns sida bedrifvits af general Menabrea
och den med Muratska familjen nära
beslägtade furst Fepoli. Den sistnämnde
säges först framkastat idén om att flytta
I-taliens hufvudstad från Turin till Florens,
hvarigenom Napoleon kunde erhålla den
af honom önskade garantin emot ett anfall
på Rom, omedelbart sedan de franska
trupperna lemnat det. Troligen har dock
hvarken Viktor Emanuel kunnat lofva eller
Napoleon varit nog enfaldig att tro, det. en
sädan förflyttning skulle medföra en
oåterkallelig afsägelse af de italienska
anspråken på Rom. Dessa anspråk äro helgade
genom de italienska kamrarnes beslut, och
den italienska regen ng, som ville ignorera
dem, skulle i och med detsamma skrifva I
sin egen dödsdom. Hela denna betingade
förflyttning, hvarpå den af oss redan
nämnda franska depeschen lägger sä stor vigt
såsom ett af motiverna till denna
konvention, ser närmast ut såsom ett bländverk,
för att derigenom slå blå dnnst i ögonen
på mången rättrogen katholik och
undvika beskyllningen för att renlaf lemna
påfven i fiendernas våld. Äfven de öfriga
sti-pulatiimerna i denna konvention vittna om
en dylik afsigt. De franska trupperna, så
heter det deri, skola lemna Rom endast
småningom och i den mån påfven sjelf
hinner förskaffa sig en tillräcklig arme, för
att skydda sin suveränitet. Denna armé
får påfven sjelf värfva sig af frivillige från
lilla europeiska länder, men ingen
europeisk makt får till hans skydd sända
några reguliera trupper. Italienska
regeringen förbinder sig att icke blott sjelf
af-hålla sig från hvarje intervention, utan
äfven förhindra hvarje försök i sådant syfte
från sina undersåters sida. Så lyda,
enligt hvad tidningarne veta berätta, de
vigtigaste punkterna i denna konvention, hvars
text först vid de italienska kamrarnes
sammanträde officielt kommer att meddelas.
Att denna anordning i längden kan
försäkra påfven om en oqvald besittning af
Rom, förefaller hvar och en högst
tvifvelaktigt. Sedan de franska trupperna aftågat,
skall han med en skara af, låt vara 15,000
soldnärer, brinnande af katholskt nit,
befinna sig gentemot en befolkning af 600,000
Italienare, de flesta ifrige
anhängareafen-hetsidén. Att han förut skulle beqväma
sig till att genom några liberala reformer
köpa deras gunst eller ens på detta sätt,
kan aflägsna deras italienska sympatier, är
högst otroligt. De skola sålunda inom
kort uppresa sig, och den italienska
regeringen kan omöjligt förhindra, att de ej
deruti komma att understödjas af en hel
mängd frivillige från det öfriga Italien.
Ifall Fransmännen verkligen afhålla sig från
all inblandning, blir utgången ingalunda
oviss, och den helige fadren skall en
vacker dag för andra gången nödgas flykta
i-från Rom. Det enda, som kan rädda
honom, är att dessförinnan sluta en fredlig
öfverenskommelse med italienska
kabinettet; men en sådan kan icke gerna ingås på
andra vilkor än att han afstår sjelfva
staden Rom. I ett sådant alternativ skall den
helige fadren, efter Fransmännens aftåg,
förr eller sednare befinna sig, och han skall
i begge fallen lielt säkert förlora sin
verldsliga makt.
Ett vilkor, som, ehuru billigt, tungt
kommer alt hvila på den italienska
statskassan, är löftet att konungariket Italien skall
åtaga sig den del af den påfliga
statsskulden, som belöper sig pä de från
påfvesta-ten redan lösryckta provinserna. Påfliga
regeringen, som ej tros komma att gilla
hela denna konvention, har redan velat
reservera sig emot denna punkt, som i dess
ögon innefattar ett erkännande af dessa
provinsers förening med det italienska
konungariket. Af denna enda sak kan man
redan sluta till, huru föga den påfliga
ku-rian åtminstone för ögonblicket är sinnad
att ingä någon slags kompromiss med
Viktor Emanuel. Det finnes dock de, som
förmena att den påfliga styrelsen genom
sjelfva händelsernas gång skall blifva
tvungen att taga detta steg. Endast framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
