Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
saramans, inneslöt de begge
biljetterna inom samma kuvert och tillade
endast "med en vänlig helsning från
Mrs. Brandes", och den
trettionde-förstå mötte mig min käre gamle
William, just som jag skulle gå ned
Lill frukosten, med ett öppet bref i
handen och med en uppsyn som
hade anstått det besvikna hoppet sjelft:
hans vän hade slutligen tagit sitt
parti och föregående natt afrest till
Paris.
Detta, min bäste Edvard, är den
enda tillstymmelse till roman, som
mött mig under hela mitt lif, och
den enda hemlighet jag någonsin haft
för min man. Jag tror mig icke
vara skapad för starka sinnesrörelser;
det är kanske ett bevis på någon
slags ofullkomlig organisation hos
mig — så tänker jag emellanåt sjelf
— och dock tackar jag i all
ödmjukhet Gud derför, ty det är
kanske just genom denna bristande
förmåga som jag är den lyckligaste
qvinna jag känner.
Din egen kusin.
Harty Brände.
Andra liupitlet.
Mrs. Brände var en verklig vän af
musik oeh hon älskade mest den
klassiska musiken, hvilket är en sällsynt
I egenskap hos dem som påstå sig
vara de mest hängifna vänner af
konsten. Hon bodde på landet men
gjorde nu och då små utflygter till
London, när något särdeles
frestande programrn lockade henne till E-
xeter- eller St. James’8 Hall. *
Hennes man ansåg sig ej böra försumma
en dags jagt, för alt beledsaga sin
hustru på dessa små oskyldiga nöjen :
dock var hon aldrig i villrådighet
om sällskap. Hon var af ett mildt
och älskligt lynne, naturlig,
behaglig och hjertlig, samt hade vid
trettiosju eller trettioåtta års ålder
bibehållit en sexton års flickas panna och
ögon. Barnlösa qvinnor bevara
e-mellanåt ända till slutet af sitt lif
denna vackra, nästan barnsligt
oskyldiga blick, och det var den stackars
Hartys enda sorg att hon aldrig fick
höra några små fötter trefva omkring
i rummen på llerne-Court, eller att
inga späda röster fyllde de tomma
salarne med detta sorl, som är så
o-likt och så mycket ljufvare än all
musik i verlden. Hon hade en hel
skara manliga vänner af olika
åldrar, som alla voro henne mer eller
mindre tillgifne, och hon behöfde
endast röra sitt lillfinger för att vara
säker om att finna en beredvillig
följeslagare till staden när helst hon
behagade. Den mest anlitade vid de
flesta af dessa tillfällen var dock
hennes kusin — Edvard Saville: han
hade tidigt förlorat begge sina
föräldrar och var egare af en ganska
betydlig förmögenhet; men lefde
snarare som en fattig än som en rik
man; hans smak var enkel och lätt
tillfredsställd och icke en skymt af
skrytsamhet fanns uti hela hans
uppträdande. Han var tjugunio år gam-
* Londons två förnämsta konsertsalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
