Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(685
Hvilket ansigte! Dödsblekt, med
]ika färglösa läppar som kinder, och
ijfvernaturligt stora klara grå ögon,
som summo i tårar; det var ögon,
sådana han aldrig tillförene hade
skådat: så tankfulla, så sorgsna och
fulla af en underbar blek glans! Det
var en botfärdig Magdalena-bild,
badande i tårar; den oväntade
anblicken af denna underbara syn förtog
honom ett ögonblick andedrägten. Dock
sansade ban sig snart och bad ännu
engång om hennes program, hvilket
hon räckte honom med en stilla
böjning på hufvudet; hon återsjönk
derpå i sin tillbakalutade ställning, med
ögonen fästade på sin vän, som såg
ned och småleende nickade åt henne.
Han kastade en blick på
programmet; signora Pattis namn förekom
der alldeles icke. Miss Arabella
God-dard hette fruntimret vid pianot;
säkert hade han misstagit sig om
dagen.
Han återgaf henne affischen,
hvilken hon emottog med en ny lätt
böjning på hufvudet, under det ett svagt
leende darrade på hennes bleka
läppar. Det var obestridligen ett
vackert ansigte, men detta var icke det
’ förherrskande intrycket man erfor vid
dess betraktande; der rådde i sjelfva
uttrycket en viss plågsam brist på
Harmoni. Öfre delen af ansigtet var
plastiskt skön: munnen, rörlig och
något stor, samt af ett osäkert uttryck,
w väl till formen vacker; men
dess underliga konvulsiviska
rörlighet gaf hennes ansigte i hvarje
minut ett förändradt tycke. Hon var
i synbarligen utomordentligt känslig för
musik; medan Joachim spelade ett
högtidligt adagio af Bach, skälfde j
hela hennes varelse och tycktes
likasom sjunka tillsammans; hennes
ansigte hade derunder ifrån att vara
hvitt, öfvergått till en hemsk askgrå
färg, medan ögonen, förstenade oeh
uttryckslösa, liknade en
sömngånger-skas. Hela hennes utseende hade i
detta ögonblick någonting så
underbart och tillika förskräckande, att
fruntimren på andra sidan om henne
ej kunde undgå att röna inflytande
deraf; en af dem framtog en stor
flaska med lukt-salt, hvilken hon i
fem minuters tid ifrigt tummade om,
men åter stack tillbaka i sin pirat,
sedan hon som en äkta engelska
icke kunnat repa nog mod att erbjuda |j
den åt sin bleka granne. Edvard
Saville lyfte sina ögon upp mot
estraden ; fruntimret i orkestern blickade
ofrånvändt ned på sin vän, och
höjde en eller par gånger otåligt på
axlarne.
Sedan första afdelningen var slut,
kom det bleka unga fruntimret sig
åter före. Det var som om hon stått
under inflytelsen af någon hemsk
förtrollning. Hon steg upp och begaf
sig till en skärm som stod till höger ;
om estraden, helt nära intill henne;
hennes vän lemnade ögonblickligt sin
plats och kom ner på andra sidan
om skärmen, och begge stodo nu en
stund vid dess öppning och hviskade
ifrigt med hvarandra. Emellertid träd- ;
de Joachim in i salen från dörren ]
till venster, och som Edvard Saville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
