Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(684
fruntimmer som satt närmast intill
honom, och som tycktes hafva
kommit dit genom något underbart
misstag, ty så helt och hållet olik den
öfriga verlden föreföll hon. När han
först varseblef henne, satt hon
sorglöst tillbakalutad mot ryggstödet med
ansigtet vändt ifrån honom. Allt
hvad som erbjöd sig för hans
undrande blick, var en lång, smärt
gestalt, utan krinolin, klädd i en drägt
af violett sammet som gick högt upp
i halsen —• och det var en fin,
välbildad hals; den tycktes nästan för
späd att uppbära den rikedom af
vackert hår som var helt löst viradt
kring det ädelt formade hufvudet och
sammanhölls af en präktig
diamantkam, den enda prydnad hon bar.
Öfver hennes skuldror var en kappa,
likaledes af en violettfärgad sammet
med rik sobelbräm, löst, nästan
vårdslöst kastad. Han väntade förgäfves
att kunna uppfånga en skymt af
hennes ansigte; hon var fullkomligt
fördjupad i den öfversigt hon tog af
rummet, der hon påtagligen tycktes
söka någon. Slutligen upptäckte hon
det ansigte hon spanat efter på
estraden, och gjorde då genast en lyst,
knappast märkbar liten rörelse med
handen och pekade på sig sjelf,
liksom ville ho’n säga: "jag är här!"
Edvard Saville följde riktningen af
denna omärkliga rörelse och såg den
leende uppifrån besvaras af en ung
qvinna i en klädning af simpelt tyg,
med en rutig ylleschawl och en
enkel svart halmhatt. Hon hade
skarpa ansigtsdrag och frisk färg; ingen
skulle gifvit akt på en person af ett
så vanligt utseende, om hon icke haft
den egenheten att hålla en grå
ullstrumpa i~handen, på hvilken hon
o-afbrutet stickade medan musiken
fortgick, och om dertill icke hade
kommit den ännu besynnerligare
omständigheten med hennes som det
tycktes ganska intima förhållande till den
ovanliga uppenbarelsen bredvid
honom. Edvard Saville och hon suto
begge i salens yttersta ända;
qvinnan på estraden satt till venster
i-från dem, så att det violett-klädda
fruntimret fortfarande höll sitt
hufvud vändt ifrån honom. Aftonen
skred framåt, konserten fortgick ock
Mrs. Branders plats förblef tom. Det
var alldeles ofattligt — hvad kunde
hafva hindrat Harty att komma ?
Eller hade hon ändrat plan och
alldeles uppgifvit sin stadsresa ? Och detta
var icke aftonens enda missräkning:
han hade räknat på att få höra
Car-lotta Patti, men hon syntes icke till;
och Hallés vanliga plats vid pianot
intogs af ett fruntimmer som utsökt
väl spelade Beethovens "Sonata
ap-passionata".
Mr. Saville började finna att han
på något oförklarligt sätt måste
hafva misstagit sig på dagen; som han
icke hade något eget program,
beslöt han, dels för att skingra sina
tvifvel, men ännu mera för att
tvinga sin granne att vända sig, att
begära låna hennes. Vid sonatens
sista bortdöende toner, bad han henne
derom, och uppväckt af hans röst
vände hon sig plötsligt mot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
