Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
764
men. Här, i denna fridfulla
enslighet, sökte han samla sinatankar och
lugna sina upprörda känslor.
Ändtligen hade han då funnit henne ! Han
närde inga planer, han hade inga
förslag och kände knappt lust att
uppgöra några sådana. Han visste ju
hvar hon bodde; hon skulle icke
längre kunna undfly honom. Han hade
funnit henne! De sista långa
månadernas hela qvalfulla öro tycktes
upplösa sig uti en enda djup suck af
lättnad. Detta var honom nog, och
han nedsatte sig för att njuta den
nya, saliga känsla af lugn och frid,
som nu vaggade hans oroliga hjerta
till hvila.
På återvägen till trädgården vid
Bayswater-road, gick Edvard Saville
ännu engång förbi Home-Cottage ;
ingen syntes till, men han hörde tonen
af ett mästerligt behandladt piano.
Sedan han uträttat Mrs. Brandes
kommission, frågade han
trädgårdsmästaren, om denne kände de begge
fruntimmer, han på morgonen sett uti
hans butik.
— "Ja visst, Sir", svarade
mannen; "de äro utländskor; nästan alla
dagar mellan klockan tolf och ett
komma de hit för att köpa af mig
alla de ängsliljor som hunnit slå ut.
En eller par gånger har jag äfven
skickat blommor hem till dem; de
bo i Home-Cottage, en lång låg
byggnad, ett godt stycke härifrån, Sir."
Detta visste han förut. — "Ni
sade att de äro fremlingar V" frågade
han.
— "Ja, Sir; deras namn finnas in-
skrifna i min bok". Mannen
öppnade den och pekade på ett par
skrifna rader. Mr. Saville läste: "Mrs.
Hausmann, Home-Cottage,
Bayswater-road".
Följande dag klockan tolf var ban
åter bos trädgårdsmästaren och bad
denne gifva honom alla utslagna
ängsliljor. Han hade inom sig
beslutit att anonymt aflemna dem i
Home-Cottäge, samt förlitade sig på
den bleka ladyns qvinliga instinkt,
att gissa hvarifrån de kommit. Knappt
hade ban hunnit betala blommorna,
innan ban såg de begge välkända
gestalterna nalkas. De gingo genom
butiken ut i trädgården för att tala
med dess egare. Mr. Saville drog
sig undan på en sidogång och gaf akt
på deras samtal. Han såg
trädgårdsmästaren peka på honom samt skaka
på hufvudet — han sade dem
påtagligen att inga blommor i dag
stode att fäs. Med ens ändrade Edvard
plan och beslöt att genast i egen
person bjuda henne liljorna, i stället
för att aflemna dem i hennes hem.
Han gick in i butiken och väntade;
efter en promenad genom trädgården
kommo de in och han var just i
begrepp att tilltala dem, då" den bleka
ladyn, som gick tätt förbi honom,
plötsligt ryckte blommorna ur hans hand !
Utan att säga ett ord skyndade hon
åtföljd af sin muntert skrattande
följeslagerska till vagnen. Uppmuntrad
af denna ovanliga frihet i de begge
damernas uppförande, beslöt Edvard
att genast följa dem till deras
bostad. Han hade icke gått hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
