Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
der ett af de stora träden Der
nedsatte de sig. Det dröjde icke länge,
förrän hon insomnade. Huru älsklig
såg hon ej ut, då hon som ett barn
hvilade uti hans armar! Månens
strålar upplyste hennes bleka anlete och
rosen på hennes bröst, och skeno på
hennes rika, ljusa hår, medan
löfvens darrande skuggor nu och då,
lekte på den hvita drägten. En
eller par gånger strök han sakta håret
från hennes panna, och engång såg
Edvard honom luta sig ned och
kyssa den.
’Kom in! kom in!" ropade en
barsk stämma inifrån huset; "Ni tar
ju döden på er, i denna kyla!"
Hon vaknade icke, och han 1jar
henne in som ett sofvande barn, uti
sina armar. Kort derefter hörde
Edvard dörren mot gatan åter öppnas
och såg den unge mannen vandra
bort ur huset, sakta gnolande på en
liten munter visa.
Fjerde kapitlet.
Följande morgon, då Edvard såg
den gamla tjenaren gå ut samt de
begge flickorna begifva sig åt
Kensington Gardens, beslöt han att ännu
engång, beväpnad med en annan
half-krona, försöka sin lycka hos den lilla
tjensteflickan. Han hade på hela
natten icke slutit sina ögon, och
kunde icke hvila innan han skaffat sig
bestämda underrättelser om sina
grannar.
Han ringde på klockan och Jane
öppnade.
— "Jag är säker på att du är en
liten beskedlig flicka" sade lian "och
att du nog berättar mig hvem det
var som i går aftons så vackert
spelade på pianot. Mitt fönster stod
öppet och jag lyssnade bela tiden
derpå, var det miss Elisabeth?"
— "Nej, bevars", sade Jane, "det
var mr. William; han spelar
verkligen bra vackert! jag brukar ofta sjelf
lyssna derpå. Men ännu vackrare är
det när grefvinnan sjelf någongång
spelar, fast det händer icke så ofta
numer".
— "Jaså, det var således mr.
William ? Brukar han ofta komma hit
och spela?
— "Huru annars?" svarade flickan,
"han är ju Mrs. Hausmanns egen son,
och är nästan alla aftnar här."
— "Ah, han är Mrs. Hausmanns
son?" — Det var således hennes
broder! — Han drog en djup suck af
lättnad. "Hvad de sedan voro
uppspelta i trädgården! Miss Elisabeth
insomnade der helt hastigt i
månskenet".
— "Nej bevars", sade flickan, "det
var grefvinnan Wanda, det var icke
miss Elisabeth".
— "Nej, nej", sade Edvard Saville
otåligt, med nyväckt oro; "jag
menar miss Elisabeth, den smärta,
hvitklädda ladyn."
— "Ja, jag vet", afbröt Jane
honom ; "hon med det långa utslagna
håret som räcker ända ned till
fötterna — det är just grefvinnan
Wanda —
"Jane!" ropade en skarp röst ini-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
