Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
766
och var så frikostig och medgörlig,
att saken icke allenast på stället
uppgjordes, utan att han äfven genom ett
par väl anbragta pund-stycken
lyckades förmå henne att ännu samma afton
låta honom taga sin nya bostad i
besittning. Han hyrde den på tre
månader.
Omkring klockan åtta på aftonen
anlände han till sitt nya logis,
sedan han låtit alla sina vänner veta,
det ban för någon tid ämnade lemna
staden. Då han hoppade ur
åkdonet och skulle betala kusken,
kastade han en blick upp till närmaste
hus. Ett af fönstren stod öppet och
han såg den bleka ladyns unga
föl-jeslagarinna, som uppmärksamt
betraktade honom. Deras ögon möttes;
hon rodnade och han såg att hon
hade igenkänt honom; hon ropade
på någon inne i rummet, och en
mörklagd qvinna med ett strängt
utseende, visade sig i fönstret.
Omkring en half timme sednare
aflem-nades under hans adress buketten med
ängsliljorna hos hans nya värdinna.
Aftonen var tryckande het, och
Edvard Saville befann sig uti ett högst
öfverspändt tillstånd; de små
qvalmiga rummen, med de grofva, af
rök och dam genomträngda
yllegardinerna, tycktes vilja förqväfva
honom. Rummet i främre delen af
huset var temligen högt och luftigt, men
det lilla förmaket, som var
fjerdedelen så stort som detta, eibjöd honom
en fri utsigt öfver den angränsande
trädgården, hvilket följaktligen
bestämde honom att der slå sig ned.
Han öppnade fönstren så vidt de
gingo och blickade ut. Klockan slog
tio ; det var en mild månskensqväll.
Från det angränsande huset kunde
han höra musik; Chopins herrliga
’andra sonat i B.moll klingade uti
smältande, vemod öfver till honom,
och den unge mannen, som var vekt
stämd af qvällens milda skönhet,
musikens ljufhet och de ömma
känslorna i sitt eget bröst, lutade sina
armar mot fönstret och lyssnade med
tårfyllda ögon.
Plötsligt afbröt ett skrällande ljud,
som om ett piano häftigt blifvit
i-genslaget, den milda stillheten.
Dörren mot trädgården slogs upp och
den bleka ladyn med ett nothäfte i
handen störtade ut, åtföljd af samma
unge man som Edvard på morgonen
stött ihop med. Hon sprang i
månskenet af och an genom trädgården,
och böjde här och der in emellan
häckarne och träden, åtföljd af den
unge mannen som jagade efter henne
under muntert skratt. Edvard
Saville betraktade denna scen orörligt
fastspikad vid fönstret, och förtärd af
svartsjuka. Slutligen lyckades den
unge mannen genom en skicklig
vändning fånga henne i sina armar. En
liflig strid om noterna följde härpå,
hvarunder hennes kam lossnade och
det rika ljusa håret böljade ned och
betäckte hela hennes gestalt;
slutligen måste hon erkänna sig besegrad
oeh gifva ifrån sig noterna.
— "Ach Heber Wilhelm" suckade
hon, "ich bin so miide, lass mich ruhen.’"
Nära intill dem stod en bänk un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
