Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775
djupt, innerligt deltagande hade
vaknat uti hans själ och renat hans
kärlek från alla sjelfviska beräkningar;
han älskade henne på ett annat sätt,
och följaktligen yttrade sig hans
kärlek nu helt annorlunda än hittills.
Han sökte nu med nästan lika stor
enträgenhet att vinna Madame
Haus-niann, som han förut hade förföljt
Wanda, tills hans oegennyttiga nit
slutligen lyckades afväpna henne.
Såsom svar på hans ifriga
förfrågningar, berättade hon honom, att hon
redan hade rådfrågat flere utmärkte
läkare i Prag, men att de alla ansett
Wandas belägenhet vara hopplös. Mr.
Saville erfor dock, att hon icke
anlitat någon sådan i England och
lyckades öfvertala henne att låta honom
dithemta Londons skickligaste läkare,
hvilka likväl alla förklarade Wandas
själstillstånd för obotligt.
Först, då han mera förtroligt
började umgås i familjen, visade sig
Wanda rädd för honom. Hon ville
icke sitta qvar i rummet medan han
var der, och talade aldrig i hans
närvaro, utan fladdrade omkring såsom
en skrämd fogel, och hans besök
tycktes både uppröra och oroa
henne. Lyckligtvis erinrade han sig en
dag ängsliljorna, och hemtade några
sådana med sig åt henne.
Småningom lyckades han tämja henne genom
siua dagliga besök och genom att
ulltid gifva henne de blommor hon
mest älskade, tills hon slutligen
både blef van vid och road af hans
sällskap.
En morgon fann Edvard Madame
Hausmann ifrigt inbegripen i
läsningen af ett bref från Tyskland; det
var från en slägting i Böhmen, och
deri omtalades tvenne underkurer
hvilka nyligen blifvit gjorda af en
viss doktor Wrangel, med tvenne för
obotliga ansedda sinnessvaga
personer, hvarigenom ban förvärfvat sig
ett namn öfver hela Tyskland. "Om
er Wanda blott finge se honom’",
hette det till slut i brefvet I Men han
har varit allvarsamt sjuk och för sin
helsas skull nödgats resa till ett
mildare klimat; han kommer att
tillbringa vintern i Neapel, och
åtevän-der först i vår till Berlin".
— "Min gode vän i Prag" sade
madame Hausmann, "upphör aldrig att
hoppas godt för Wanda och
glömmer, att dessa onödiga resor och dyra
läkare kosta oss mera penningar, än
vi någonsin skulle kunna uppoffra.
(— "Men, moder, hvarföre säljer du
ej Wandas smycken? Hennes
diamantkam skulle ensam betala
reseomkostnaderna", sade Elisabeth; "hon
stackare, vet hvarken hvarifrån den
kommit, eller hvad den är värd; om
vi skulle ersätta den med en simpel
förgylld, skulle hon sannolikt endast
så mycket mera tycka om den, som
den egde nyhetens behag".
—- ’Nej, nej!" sade den gamla
qvinnan; "dessa smycken tillhörde
hennes arma, olyckliga moder, och så
länge det finnes en styfver qvar i
huset, skola de ej röras".
— "Men, min Gud !" utbrast Edvard
Saville, "hvarföre vill ni ej begagna
er af mina usla penningar? Till hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
