Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
780
hår, medan Benedetto hvilade på
å-rorna och under högljudt skralt
å-skådade deras muntra lek. Båten
gled långsamt fram på de glittrande
böljorna som lånat sin färg af den
purprade himlen. I fjerran visade
sig Capri uti aftonens strålande
guldglans, lik en af de lycksaligas öar.
Nu lulade sig Wanda ned emot
vattnet och lekte med handen deri, för
alt förmå gossen släppa sitt tag,
hvilket han äfven med ett högt utrop af
förtjusning gjorde, i det han slog sin
lilla bruna, knubbiga arm i vattnet
och med fulla händer stänkte vatten
mot Wandas ansigte. Snart började
ett ordentligt sjöslag. Modren höll
honom derunder stadigt i bältet; den
lilla gossen befann sig uti elt tillstånd
af ursinnig förtjusning, skrattade, skrek
och plaskade på dem alla, då han
plötsligt gjorde elt våldsamt,
oväntadt språng, bältet brast i modrens
hand, och han föll i vattnet.
Wanda uppgaf ett gällt, vildt skri och
störtade sig efter honom i vågorna.
"Mitt barn! mitt barn! O heliga
Guds moder, rädda mitt barn!"
ropade den förtviflade modren.
Benedetto kastade sig genast i sjön
och lättade tag i barnets flytande
kropp, just som den för andra
gången var i begrepp att sjunka, och
simmade lyckligt med den räddade
gossen tillbaka till båten.
Solen hade just gått ned, då ett
dammigt åkdon stannade utanför
116-tel de la Sirène, och ett fruntimmer
beledsagadt af Edvard Saville, steg ur.
— "Huru angenämt har det ej
varit", sade en välljudande engelsk
stämma "och huru ledsen är jag ej att
icke William kunde vara med. Spring
nu in, kära Edvard och gör upp
saken med hyresvärden ; ett sofrum och
ett litet kabinett, är allt hvad jag
behöfver; jag väntar emellertid här
ute på dig. Jag måste nödvändigt
ännu i afton få se henne !"
Se henne I
Medan Harty Brände stod der och
blickade öfver gatan, såg hon en
bittert gråtande qvinna vildt rusa förbi
åtföljd af två, tre halfnakna pojkar;
ett stycke derifrån syntes uti denna
söderns högtidliga, purpurglödande
skymning, en menniskoskara under
högljudda rop, med vilda åtbörder
och förfärade ansigten närma sig.
"Ah, povera signorina! Ah Madonna
mia! Che disgraziaropade
qvinnorna. Mrs. Brände insåg att
någonting förfärligt måste ha timat;
men som hon icke förstod italienska,
väntade hon otåligt att hennes kusin
skulle komma ner. Plötsligt kunde
man midtunder det allmänna
tumultet, urskilja de jemna taktmessiga
stegen af män som buro någonting.
Hon trängde sig fram — midt uti
menniskornassan såg bon en bår,
buren af fyra män, hvarpå en smärt
qvinnogestalt hvilade; ansigtet var
betäckt med en duk, och kroppen
höljd af ett rikt ljust, af vatten
genomdränkt hår. En af de män
hvilka buro denna sorgliga börda, och
som gick närmast intill henne, var
en mörklätt, kraftfull fiskare, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
