Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
kommission uppgjort, yrkar på ytterligare
besparingar i alla administrationens
grenar, nedsättning i omkostnaderna för
armén och flottan och aflägsnande af alla
nya skatter. Det begär vidare, att
Österrikes utländska politik framdeles
uteslutande måtte afse endast monarkins egna
intressen, en tydlig vink för regeringen att
ej inblanda sig i Italiens och de derifrån
fördrifna erkehertigarnes sak.
Förlikningsförslagen med Ungern ocli Kroatien
omnämnas gillande, i den mening regeringen
fattat desamma. Det är emellertid att
frukta, det dylika försök framdeles, likasom
hittills, endast skola misslyckas, sålänge
den Schmerlingska ministèren och den
henne tillgifna majoriteten i riksrådet envist
håller fast vid att. ingenting uppoffra af
fe-bruarikonstitntionen och den dermed
sammanhängande administrativa
centralisatio-nen. Föga skola väl derjemte monarkins
ännu orepresenterade delar kunna fatta ett
allvarligare förtroende till denna nya dem
erbjudna konstitutionalism, så ’ånge denna
ännu innehåller så ansenliga luckor, som
de flesta deri nödgas erkänna, och så
länge ministèren, såsom den nyligen svarade
på en interpellation, vill uppskjuta flera
väsendtliga förbättringar, t. ex. en
ordentlig lag om ministeransvarigheten, ända tills
hela monarkin blifvit representerad i
riksrådet, d. v. s. till en obestämd framtid. I
andra frågor, såsom då det gäller att
dekretera nya skatter, har regeringen
ingenting emot att erkänna riksrådets kompetens
för hela monarkin.
I allmänhet tyckes den österrikiska
politiken för ögonblicket vara högst
sväfvande och sträfva att om möjligt undgå alla
allianser eller åtminstone icke låta binda
sig af dem. Förr eller sednare måste den
dock besluta sig att taga ett beftämdt parti,
isynnerhet sedan dess allierade. Preussen,
numera gjort slut på all ovisshet och helt.
öppet framträdt med högst egenmäktiga
anspråk att ensamt få reglera de afträdda
danska hertigdömenas slutliga öde. I
öfverensstämmelse med hvad den preussiska feo-
dala pressen längesedan förespått, har
nemligen v. Bismarck nu officiellt fordrat, att
tyska förbundet skulle draga
exekutionstrupperna tillbaka från Holstein. Såsom skäl
till detta yrkande förebär han, att
Danmark numera afträdt alla sina anspråk på
desamma till de tyska stormakterna,
hvilka de nu rätteligen tillhöra, äfvensom
ätten längre fortsatt förbundscxekution
endast skulle förorsaka hertigdömena onödiga
omkostnader, på samma gång den
bevisade ett orättvist misstroende till de tyska
stormakternas afsigter. Samtidigt med
detta yrkande å förbundsdagen, tyckes det
preussiska kabinettet afsändt särskilda
sändebud till Sachsen ocli Hannover, för att
förmå dessa stater att frivilligt, återkalla
sina trupper från hertigdömena. Hvad
Hannover svarat, känner man ännu icke, men
Sachsen, den af alla tyska stater, som
troddes vara den ifrigaste att bekämpa de
preussiska planerna, har troligen redan, med
anledning af Preussens hotelser, funnit sig
föranlåtet att af tyska förbundsdagen
begära sin befrielse från förpliglelsen att
längre qvarhålla sina trupper i Holstein.
Denna plötsliga undfallenhet, soin så bjert,
sticker af emot hela dess föregående hållning,
kan antagas såsom ett förebud till den
slutliga utgången af denna konflikt emellan
Preussen och de mindre tyska staterna.
Sinsemellan oeniga och splittrade af de mest
olika intressen, skola väl dessa sednare
inom kort nödgas medgifva Preussen alla
dess fordringar, helst Österrike,
åtminstone hittills, förhåller sig alldeles passivt och
icke tyckes vilja skänka dem något
verkligt understöd. Det preussiska kabinettet
visar desto mera energi, det förklarar sig
till en början vilja genomdrifva sina
afsigter genom lagliga medel, men ifall dessa
misslyckas, hotar det att icke rygga
tillbaka för att använda våld. För att gifva
större eftertryck åt sina ord, har det
sammandragit trupper i tvenne läger, vid
Berlin och vid Minden.
Till en början tyckes dock tyska
förbundsdagen ej omedelbart hugad att gifva
vika. Vid sessionen den 29 nov. gaf den
åt. general Hake, som kommenderar
exekutionstrupperna i Holstein och som med
anledning af den förändrade ställningen
begärde nya instruktioner, det svaret, att han
icke skulle lemna sina närvarande
positioner. Detta svar, som genomdref.? på Bayerns
förslag, mötte naturligtvis stark opposition
från en minoritet, som yrkade på
exekutionstruppernas omedelbara återkallande
och till hvilken Preussen naturligtvis
hörde. Svårare blir dock att fatta något be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
