Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
tens naturliga område. Men — det
inre, moraliska elementet saknades;
i stället för den religiöst-sedliga
värmen och de allvarliga vyerna öfver
lifvet hade trädt en negativ, skeptisk
förståndsfilosofi, som var oförmögen
att af sig skänka en till botten
gående regeneration. Och snart voro
de flesta af de nya bestämningarne
bortsopade under konventets och
kejsaredömets stormar; de försvunno
under ett politiskt och andligt tryck,
som föga gaf efter för den gamla
ordningen.
Men efter restaurationen och
isynnerhet under julimonarkin
förlänades åt desamma åter uti icke ringa
grad erkännande. Såväl i offentlig
diskussion som uti månget positivt
lagbud hade man åter 1789 års
principer i sigte. Lärde män,
häfdefor-skare och publicister, togo sig med
ifver en utvidgad frihet och
sjelfsty-relserättigheten an, framhöllo deras
betydenhet och fördjupade sig uti
studium af samhällen, hvilka uti sitt
inre kunde lemna upplysande
analogier. Liksom tillförene fallet varit
med den abstrakta filosofin, blef det
nu företrädesvis den historiska
vetenskapens tur att lägga sitt votum
i vågskålen. Den senare dock under
föga mindre ensidighet än den förra;
liksom denna fästat hufvud vigt vid
en kall förståndsmessighet, blef det
nu ytterst i mången historikers ögon,
återställandet af den eller den gamla
rätten, den skickliga kombinationen
af de eller de speciella
institutionerna, som var i sig tillräcklig att in-
föra en ny gyllene ålder — moralen
och religionen voro skjutna i
bakgrunden.
Sedan ytterligare dessa
förväntningar genom händelsernas utveckling
erhållit dementi och under senaste
samtid uti det ombytliga Frankrike
en fruktansvärd absolutism upprests,
har det utgjort Labolayes ovanskliga
ära att full af förtröstan på sin saks
rättfärdighet ha sammanfattat dessa
skilda liberala stämmor från tiden
sedan 1789, bortlemnat skefheterna, fyllt
hvad som brustit och med oförvillad
blick gått till grunden med frågorna,
fastställande dem vetenskapligt på en
bas hvars grunddrag mest närma sig
reformations-åldern. Midt under en
förherrskande modlöshet och
förslappning uti sinnena ej blott i eget land,
utan i Europa, medan man efter så
många bittra des-illusioner hängaf
sig åt lumpen njutningslystnad eller
fa-talistiska drömmerier, bar Laboulaye
vågat att åter tända hoppets fackla
och vid dess sken klart uppvisat ett
räddande Atlantis bortom böljorna,
hvars piinciper, gjorda
fruktbringande genom ett nyväckt moraliskt lif,
skola regenerera hans nation.
Sådana äro de historiska
antece-dentia till Laboulayes läror, och i
denna skepnad förete sig dessa,
betraktade med hänsyn till förut uttalade
theorier.
Men låtom oss efter denna
hisfo-riska granskning återvända til
College de France och den verksamhet
den lärde der utöfvar.
I stöd af hans åsigter och måhän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
