Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IG
Det är en qvadratformig
tvåvåningsbyggnad, hvars tak delvis består af
luckor, hvilka efter omständigheterna
kunna öppnas och sålunda lemna fri
utsigt öfver de skilda delarna af
himmeln. Här herskar Tycho, en
konung i astronomins rike. Talrika
lärjungar äro församlade kring den
Vidtberömde mannen, dels för att
njuta af hans undervisning, dels för att
biträda honom vid observationernas
anställande och deras beräkning. De
här förhandenvarande instrumenterna
voro till största delen af Tychos
egen uppfinning, och de methoder,
hvaraf man betjenade sig för att
bestämma stjernornas läge på himmeln,
voro af honom införda. Här lägger
han under en ljugoettårig verksamhet
grund för den framtida astronomin,
i det såväl planeternas rörelser
sorgfälligt följas, som astronomins
funda-menter fastställas. Förklaringen
öfver detta, redan engång begagnade
uttryck, torde nu vara på sin plats.
Vanligen angifves en stjerna» ort
eller läge på himmelsferen genom dess
afstånd från eqvatorn eller dess
deklination och dess rektascension,
hvilket är afståndet från
vårdagsjetnnings-punkten till den punkt, hvarest en
genom stjernan och himmelspolen lagd
storcirkel — stjernans
deklinations-eirkel — skär eqvatorn. Då nu
planeternas orter på himmeln, till följd
af deras rörelser, ofta ganska hastigt
förändras, så bestämmes deras läge
i ett visst ögonblick, genom
skillnaden i rektascension och deklination
från någon eller några fixstjernor.
Man finner häraf att kännedomen af
ett antal stjernors absoluta
rektascen-sioner och deklinationer utgör basen
för vår kännedom om planeternas
rörelser; dessa benämnas derföre
astronomins fundameuter, och af
noggrannheten i vår kännedom om
dessa fundainenter beror hufvudsakligen
den noggrannhet, hvarmed vi kunna
anställa undersökningar öfver
planetsystemet. Före Tycho hade man,
åtminstone i Europa, för det mesta
åt-nöjt sig med den kännedom öfver
astronomins fundamenter, som vi
finna i Ptolomei stora verk: Almagest.
Dessa voro vid de tider, under
hvilka det Kopernikanska systemet
uppstod, af flera orsaker högst opålitliga.
Först och främst var sjelfva den
bestämning, som Ptolomeus hade att
tillgå, behäftad med stora fel, och
för det andra äro stjernornas
rekta-scensioner och deklinationer
underkastade förändringar, hvilka i det
närmaste äro proportionel mot tiden
till följd af vårdagjemningspunktens
tillbakaskridaude på ekliptikan eller
stjernornas precession.
Precessio-nens storlek var nu af Ptolomeus på
långt när ej så noga bestämd, att
man hade medelst densamma kunnat
öfverföra stjernkatalogen i Almagest
till den epok i hvilken Kopernikus
utförde sina arbeten, utan att dess
noggrannhet skulle blifva en
väsendtligen ringare. Kopernicus gjorde väl
försök att ånyo bestämma
precessio-nen, men lyckades dock ej bättre än
att orten för den stjerna, till hvilken
han hänfört alla andra, var öfver en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
