Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
föraren rycker upp dörren till
lokomotivets ugn. En ofantlig, glänsande
ljuspelare uppstiger ur den glödande
eldmassan nästan lodrätt upp mot
himmeln och förvandlar ångmolnen till
en vild, rödglödande ström. I den
glödande hettan böjer sig eldarens
mörka figur tio särskilda gånger upp
och ner; för hvarje gång fyller han
den stora och tunga kolskyffeln, och
tömmer den åter i lokomotivets
eldgap. Han har nu slungat ungefär 2
centner brännmaterial in i den hvita
glödande massan. Zimmermann
tillsluter ugnsdörren; det strålande sken,
som flödade ut genom den,
försvinner, och upphettad och flåsande
å-tervänder eldaren till sin post,
medan en ofantlig massa af praktfulla
gnistor, likt en hop af de vackraste
fyrverkeripjeser, strömma ut genom
skorstenen.
— "Hvad står ni och tänker på?"
skriker föraren i eldarens öra. "Ni
hvarken ser eller hör i dag. Ni
måste passa på!"
— "Ack, herr Zimmerman",
skriker Gärtner till svar, "det går illa
för mig; min hustru ligger der
hemma halfdöd i en svår barnsbörd ; min
syster, som skulle sköta henne, har
insjuknat — nu är hon ensam med
vår tioåriga dotter. Gud allena kan
hjelpa dem !"
Förarn vänder sig bort och drar
pelsmössan djupare ner öfver ögonen.
— "Der är Wolfsberg", säger han
efter en stund, då de röda och hvita
lyktorna från en station begynna
framskymta genom snötjoekan. — Han
ger signalen och straxt derpå rullar
tåget dånande in under bangårdens
skyddande tak.
Skyndsamt går han här omkring
sitt lokomotiv, och besigtigar och
belyser dess särskilda delar, hvilka äro
tjockt belagda med is, som hopat sig
i stora massor i apparatens hörn och
fördjupningar, och ban måste här mer
än en gång med handen
undanskra-pa den glatta isskorpan, innan han
kan undersöka enskilda ställen. Då
ropar stationseldaren, som under
tiden varit sysselsatt med att under
maskinen bortrensa slaggen frän
rostet i ugnen:
— "Herr Zimmermann , Gripens
rost är nu så tjockt belagd t med slagg,
att jag ej hinner rengöra det under
de fyra minuternas uppehåll!"
Raskt springer förarn, klädd i sin
tjocka pels, ner i eldningsrummet,
fattar tag i ugnsslaken och stöter den
in i den glödande kolmassan;
sålunda arbetar den tungt påpelsade
mannen ansträngdt och ifrigt, tills elden
åter är i fullkomligt vanligt skick och
han efter några minuter flåsande och
drypande af svett uppstiger ur
lokomotivets inre.
— "Låt gå!" ropar
öfverkonduktö-refl. Det ringer. Upp på maskinen
klättrar en man, hvars lungor ännu
flämta af Ansträngning och under hvars
pelsmössa svetten framperlar.
— "Hvissla!" Och framåt bär det
åter oupphörligt i den stormiga
natten, hvilken med sin sjutton grader
kalla, genomträngande vind inom
några sekunder förvandlar den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
