Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Zimmermanns genomsvettiga här tiil
ispiggar.
Stormen oeh yrvädret har tilltagit.
— "Det snögar starkt!" säger en
passagerare, som för ett ögonblick
uppvaknar i sin kupé och makligt
sträcker på sig, medan hans granne
i vagnshörnet försöker att med
tofsen af dragremmen rengöra ett
fönster, mot hvilket snön med häftighet
slår. "Det går långsamt", tillägga
hvardera gäspande och se på sina ur,
"fördömdt besvärligt att resa nattetid
om vintern !"
De hölja sig i sina pelsar och
luta sina hufvuden mot de mjuka
vagnshörnen , och somna åter. Framåt,
framåt!
Lokomotivets särskilda delar drypa;
från skorstenen, säkerhetsventilen,
hvisselpipan oeh pumparne stänker
vatten, hvilket rinner ner för
maskinen och på dess yttre sidor fryser,
eller bortblåses af stormen, men
dervid öfverstänker de tvenne på sina
platser stående männens pelsar,
mössor och ansigten.
Småningom beklädes maskinen med
tunga ispiggar; tjocka isklumpar
bilda sig tillochmed vid dess snabbast
rullande och svängande delar: alla
mellanrum fyllas med hårdfrusen snö
och en blick in i maskinens
särskilda delar blir allt svårare och svårare.
— "Jag tror pumparne frysa till i
detta herrans väder", säger
Zimmermann. "Vi måste låta dem spela en
smula."
Han vill utsträcka sin hand efter
pumpstången, och vända sitt hufvud
åt samma håll, men känner sin ena
arm liksom fastvuxen invid kroppen
och en häftig smärta i hakan.
Män-i nens våta drägt har förvandlat sig till
ett styft ispansar; skägg och pels äro
sammanfrusna till en ismassa; den
tjocka mjuka mössan har blifvit till
en hård hjelm, de vid ögonlocken
hängande små iskulorna låta ljusen
från den uppdykande andra stationen
skimra i tusen olika färger.
— "Station Rodenkirchen! 2
minuter :— framåt!"
Utan afbrott rasar snöstormen,
tjockare blifver pelsarnes isskorpa,
tyngre den allt mera på skuldrorna
hvilande drägten och tröttare de
genom-skakade och skälfvande lederna.
Stationerna gå långsamt undan,
afstånden tyckas vexa med tröttheten.
En outsäglig sömnsjuka smyger sig
öfver de begge männen.
— "Ja, straxt, Malehen —!" ropar
eldaren Gärtner plötsligt — han har
stående inslumrat och drömt, att han
var hemma hos sin stackars, sjuka
hustru.
— "Gärtner, Gärtner, hvad tänker
ni på!" utbrister föraren, hvilken sjelf
for ett ögonblick sedan tyckt att
vindens tjut blifvit förvandladt till
festsången för sångföreningen i Lindstedt,
i hvilken han är en ifrig medlem.
Och männen uppspärra åter sina
trötta och svidande ögon, och
besluta att hålla sig vakna.
— "Gudskelof", säger härvid
Zimmermann, "det är snart öfver! Vi
ha endast en half timme qvar!"
— "Det är ett afskyvärdt väder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
