Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
gångens tolfte och sista häfte ännu
icke kommit oss tillhanda, hvarföre
här endast är fråga om de elfva
första häftenas innehåll. Detta utgöres
till största delen af rättsfall, hemtade
förnämligast från högsta domstolens,
men stundom ock ifrån andra
myndigheters praktik ; vidare af
decisio-ner, vidtagna af konungen i
statsrådet; utlåtanden af högsta domstolen
i lagstiftningsfrågor; anmälanden af
nya skrifter, samt afhandlingar i
rätts-vetenskapliga ämnen, till hvilka
sistnämnda äfven några resonnerande
artiklar, som inleda och belysa
meddelade rättsfall och lagstiftningsfrågor,
samt en påbörjad framställning at
finska landtdagens förhandlingar äro att
hänföras.
Ibland rättsfallen finnas visserligen
flera, som innefatta tillämpning af
nyare svensk lag samt derföre icke
erbjuda någon direkt anknytning till
finska förhållanden; men de äro
derföre icke mindre lärorika, än de flera
andra, i hvilka tillämpning sker af
lagar, som i Finland ännu äro
gällande. 1 allmänhet utvisa de ett
samvetsgrannt bemödande hos
vederbörande att rätt tolka lagen, äfven
om tolkningen utfaller olika. Att
publicerandet af dylika rättsfall från
de högsta myndigheternas praktik är
egnadt att åstadkomma en större
enhet i lagskipningen, är lätt insedt;
och, fastän vi ingalunda vilja
förorda ett obetingadt och slafviskt
godkännande af de högsta
myndigheternas prejudikater, kunna vi derföre
icke heller undertrycka den önskan, att
äfven här i Finland en fortlöpande
samling af dylika prejudikater måtte
till tryck befordras. Sedan
latitudssystemet hunnit vinna ett större
insteg i Finlands strafflagstiftning, vore
en sådan samling af kriminella
rättsfall isynnerhet af behofvet påkallad.
Äfven de i hr N:s tidskrift
upptagna lagstiftningsfrågor ådagalägga,
huru stor sorgfällighet, att icke säga
försigtighet, man i Sverige iakttager,
när fråga är om stiftandet af ny lag.
Exempelvis må följande anföras.
Såsom bekant föranledde kongl,
förordningen den 15 Juni 1858, hvarigenom
ogift qvinna berättigades att efter
uppnådd 25 års ålder och anmälan hos
domstol vara myndig, icke någon
ändring i lagens stadganden om
gif-tomanuarätt; och kongl,
förordningen den 16 November 1863, hvilken
upphäfde vilkoret om anmälan hos
domstol, lemnade likaledes
gifto-marinarätten oantastad. Emellertid
väcktes dock vid sednaste riksdag
flera motioner i detta sednare ämne,
och efter några sammanjemkningar
beslöto ständerna en författning, hvari
den grundsats hyllades, "att ogift
qvinna, som fyllt 25 år, ej vidare skulle
stå under giftoman, så vida hennes
föräldrar voro döda, men deremot,
om någondera af dem lefde,
fortfarande vara underkastad målsmanskap
i berörda hänseende." För oss häri
Finland, der man nyss medgifvit
qvinna rättighet att redan vid 21 års
ålder få ensam bestämma om valet af
make, vill det synas, som hade den
af Sveriges ständer antagna författ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
