Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ningen bord t kunna utan betänkande
gillas. Men emellertid upplyser hr
N:s tidskrift, att högsta domstolen, i
anseende till några formfel i
lagförslagets uppställning, ansåg sig
förhindrad att tillstyrka dess bifallande.
Bland afhandlingar upptager
tidskriften: en (ännu icke afslutad)
historik "om kriminallagstiftningen i
Sverige efter år 1809 ’, en
afhandling om "handel af lösören, som
köparen låter i säljarens vård
qvarblif-va’’, en historik om
räntelagstiftningen, två afhandlingar om inbördes
testamente mellan man och hustru
samt en "om tortur, absolutio ah
instantia och anklagades insättande
på bekännelse, enligt svensk lag",
alla af utgifvaren; en "om
straffme-dium vid latitudinära straff’, af E.
W. Nordling (Juris-adjunkt vid
Upsala universitet) en kommentarie
öfver 2:dra kapitlet i Sveriges nya
strafflag, af R. Th. Carlén
(Häradshöfding i Lifgedingets domsaga och f. d.
riksdagsman), m. fi.
I historiken om räutelagstiftningen
redogöres för den äldre svenska
lagstiftningen i ämnet samt de förslag
till räntans frigifvande, hvilka
föranledt den nyligen stadfästade svenska
författningen i saken.
I artiklarne om inbördes
testamente visas på ett skarpsinnigt sätt,
huru oriktig den lagtolkning är, som
vill förmena efterlefvande ma ke att,
efter tillgodonjutande af ett inbördes
testamente, vidtaga ändring deraf,
såvidt dess egen andel i boet blifvit
genom testamente disponerad.
I afhandlingen om anklagades
insättande på bekännelse ådagalägges
likaledes på ett öfvertygande sätt,
att detta icke är annat, än en
qvarlefva af torturen, som vanhedrar
Sveriges (och vi tillägga: Finlands)
lagstiftning. I hr N:s historik öfver
detta ämne är naturligtvis ock fråga
om stadgandet i 37 § 17 kap. R. B.,
alt domaren får i grofva brottmål på
ett varsamt sätt "försöka med
svårare fängelse, alt lå sanningen i ljuset,
der bindande, liknelser och
omständigheter finnas emot den, som
anklagad är"; och hr N. anser denna
föreskrift fortfara att gälla. "Den
qvarstår ännu i dag"’, säger hr N.,
"och genom mörker och köld kan en
till utseendet snygg cell utan
svårighet förvandlas till ett fasaväckande
pinorum. äfven om icke hunger eller
na I trons störande eller hotelser eller
falska löften om mildare straff eller
andra dylika "bevekande skäl’’
derunder anlitas mot den häktade, för
alt förmå honom bringa ett offer åt
hvad man så vackert benämnt:
"ljuset och sanningen". — Det kan ej
heller bestridas, att ju icke begge
statsmakternas samverkan erfordras
för ett. lagligt upphäfvande af det
nyssnämnda stadgandet; men det vill
dock synas, som hade det varit
Gustaf 111:8 åsigt, att han — med samma
lagliga eller olagliga makt, i stöd
hvaraf Gustaf IV Adolf sedermera i
kongl, brefvet den 22 Mars 1803
upplifvade föreskriften om insättande
på bekännelse m. m. — hade
upphäft omförmälda stadgande 37 i § 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
