Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Svensk Dramatik, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
mal urtidens kämpe midt i perukernas gyllene tid, midt
i den personliga kraftlöshetens guldålder, och det
fanns ingen möjlighet att fylla den klyft, som tiden
lagt mellan hans hjeltelika trots på sin egen kraft
och den blaserade tidens merglöshet. Deraf kommer
det abstrakt ensidiga, det sällsamt egendomliga och
nästan främmande i hans hela karakter, som väcker vår
beundran och hänför äfven den, som icke är Svensk, men
som, huru högt vi än må älska våra krigiska häfder,
gör på oss ett oändligt mindre menskligt och rörande
intryck än t. ex. Gustaf Wasa och Erik XIV.
Men då just detta menskliga, detta personligt gripande
och syrnpathetiska är ett oundgängligt vilkor för
en äkta dramatisk karakter, tro vi oss våga påstå,
att Karl XII icke är en dramatisk, utan en episk
personlighet, och om vi skulle för stärkande af
vår åsigts trovärdighet nödgas åberopa en yttre
auktoritet, så hänvisa vi till fader Lessing, hvilken
i några bref till Nicolai och Moses Men-delsohn från
år 1756 i denna riktning utvecklat några, enligt vår
mening, för alla tider gällande kardinalsatser. Vårt
sista ord blir sålunda, att en verkligt dramatisk
dikt med Karl XII till hufvudperson är en omöjlighet,
emedan han såsom karakter saknar de egenskaper,
hvilka i en sådan dikt fordras för att väcka och
underhålla vårt intresse: han är nemligen, enligt vår
tro, en episk karakter, så mycket mera, som hans öden
icke äro hans egna, utan delas af hans folk, hvilket
följde honom i döden, lifvadt af den beundran, som vi
ännu känna för honom, emedan han i sin person är en
uppenbarelse af svenskheten sjelf med alla dess fel
och dygder, h vårföre äfven vår egen lyckas stjerna
gick ned med Karl, utan att någon af dem, som han fört
till segrar och undergång, knotade öfver ödet eller
ställde honom till ansvar för utgången. Sådana män,
hvilkas lif liknar en hjeltesaga, och som icke gå
fram ensamma, utan hafva ett helt folks beundrande
enthusiasm bakom sig, äro liksom af naturen skapade
till episka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
