Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Svensk Dramatik, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
på hvilken de förnämsta artisterna få tillfälle att i
en eller annan aria visa sin förmåga i föredrag. Då
är man uppmärksam och intresserad, man klappar och
är förtjust, och efter en sådan enstaka punkt, i
verkan oftast beroende på den framställandes organ och
skicklighet att använda den, bedömmes sedan det under
svett och möda frampressade konstverket.. "Ligesaa
hos os!" Ettstycke, i synnerhet då det tillhör en
högre sfer och är affattadt på vers, kan ega den
fullkomligaste brist på en verklig dramatisk hållning,
men emedan der finnas några lyriska punkter af rörande
innehåll eller med effektrika bilder, så ursäktas
det helas torftighet och brist på sannt lif, ty vi
äro genom uppfostran och tradition rent af ovana att
gifva akt på och uppskatta den objektiva skönheten,
vare sig den framträder i dramatisk handling eller i
yttre plastisk form, sådan den af den bildande konsten
upptages och behandlas. Vi förstå oss lika litet på
lifvet och dess sanna form i realiteten, som vi äro i
stånd att rätt begripa vilkoren och lagarna för den
menskliga gestaltens, vår egen kropps, skönhet. Vi
bedömma allting efter det inre, det subjektiva,
det lyriska, efter betydelsen och meningen, utan
att besinna, att detta inre, denna betydelse icke
är till för oss utan i en viss form, och att denna
form i sin lefvande öfverensstämmelse med det, som
den vill uttrycka, äfven har de orubbligaste lagar,
hvilka den sanna konstnären måste känna, om han vill
vara värdig sitt höga kall att gifva en förädlad,
men icke der-före mindre sann gestalt åt det andliga
innehåll, som lefver inom honom.
Härmed hafva vi icke sagt, att det lyriska fullkomligt
skall förvisas ur dramat; i ett stycke af äkta
dramatisk halt kommer ett sådant känslans utbrott med
sin musikaliska flygt ofta som en helsosam hvilopunkt
under handlingens raska fart emot målet, och Gretchens
sånger i Göthe’s Faust eller den fångna drottningens
svärmiska utgjutelser i Schillers Maria Stuart skola
alltid an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
