Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Finmarkens natur och folk, af Th. M. Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
vackra sommardagarne gör resorna uppför elfverna till
verkliga lustfärder. Och då härtill på åtskilliga
ställen (t. ex. vid Altenelf) en storartad fjällnatur
tillkommer, bildas häraf ett så på en gång intagande
och imponerande helt, att man måste villigt medgifva,
att äfven här i höga norden Norge kan vara stolt öfver
sin herrliga natur. Det är för öfrigt West-Finmarken,
soin i detta afseende vinner priset framför
Öst-Finmarken, hvarest fjällen endast nå en ringare
höjd och i allmänhet ega mera utplattade toppar med
endast undantagsvis qvarliggande snöfläckar, under
det att i West-Finmarken ett motsatt förhållande eger
rum och glacierer ined sin blåblänkande is på några
ställen bidraga till dagrars och skuggors om-vexling
i fjällpanoramat.
Äfven den herrligaste natur med den yppigaste
vegetation skulle dock säkerligen i längden förefalla
ödslig och tröttande, om den ej lifvades af en
djurverld, som gåfve täflan lif och rörlighet, -
och i detta afseende kan Finmarken med skäl vara
stolt. Väl kan den ej uppvisa dessa isbjörnar,
med hvilka Tysk och Fransysk fantasi befolka
klipporna kring Nordkap, väl frambringar den ej
heller några hvalross-hjordar, då af den för dessa
djur nödvändiga polar-isen aldrig ens smärre stycken
nå kusterna, ja till och med den vanliga björnen
och fjällräfven höra till sällsyntheterna, och de
skygga, vilda eller förvildade renarne undandraga
sig vanligtvis menniskans blickar. Deremot genljuda
busksnåren af talrika foglars glada sånger, de skrämda
riporna i sin vackra, brokiga sommardrägt flykta
med bullrande vingslag och högljuddt sqvattrande
undan för vandraren, och till och med uppe bland
den eviga snöns drifvor höres snösparfvens muntra
qvitter. Och dock är det ej på landet, utan i hafvet,
sorn man förnämligast finner den arktiska djurverldens
otaliga och olikartade former. Lutar man under lugna
dagar an-sigtet ned mot vattenytan, skådar man på
hafsbottnen en nästan tropiskt yppig vegetation af
gigantiska tång-arter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
