Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk återblick på det förflutna året, af Ag. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manligt och med en ofantlig majoritet gifvit sitt svar
och klart bestämt det enda mål, det funnnit vardt
så mycket utgjutet blod: unionens bestånd och unionen
fri från slafveriets nesa. Länge har Europa med lugn
åsett denna stora strid, bekymrat sig endast för de
materiella intressen, som genom den kunde kränkas,
och om det visat några sympathier, hafva dessa oftast
varit för söderns sak, om det velat intervenera,
har det varit för att åstadkomma en förlikning i
söderns intresse och efter dess önskan. Det i så
många afseenden ännu aristokratiska Europa har så
gerna velat tro Nordamerikas demokratiska folk alltför
stämpladt af egoismens prägel, alltför fängsladt af
sin ekonomiska förkofrans små omsorger för att tåligt
böja sig under krigets börda, för att förmå offra sig
för en idé, politisk eller rent mensklig. Numera,
sedan stridens mål är så faststäldt, äro en sådan
sympathi och en sådan åsigt ej längre möjliga, så vida
ej Europa vill förneka hela sitt förgångna lif. Ty, vi
få ej glömma det, i dag är det de södra staterna, som
representera de små och smutsiga intressena, som kämpa
för bibehållande af en institution, hvilken längesedan
är af menskligheten utdömd och förkastad. Det är
deremot till de norra staterna, som vi tvingas att
blicka upp med högaktning, till detta folk, som,
sedan det under långa år med jättelik kraft och seg
ihärdighet gått framåt på det fredliga arbetets väg,
ej tvekar att offra hela detta arbetes vinst, då det
kallas att strida för hvad det anser stort och ädelt,
som heldre sjelft bär ögonblickets mest tryckande
börda än fegt kastar den på framtiden, heldre kämpar
på lif och död än dagtingar med sin öfvertygelse,
att stridens sak också är frihetens och det menskliga
framåtskridandets. Hvilka svårigheter Nordamerikas
folk än på sin bana kan möta, våga vi dock hoppas,
att det manligt skall besegra dem, ty det har i denna
sin stora kris visat sig värdigt sin höga mission af
civilisationens vårdare på en stor och framtidsrik
kontinent.
AG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
