Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
jag snart finnna, huru trång den gräns är, inom
hvilken deras verksamhet faller. Jag känner ingenting
annat än det, som berörer min kropp, jag smakar
endast, hvad jag lyckas få i min mun, och hvad jag
hör och ser ligger sällan längre hört än några få
fjerdingsväg. Jo, det är sannt, jag ser solen om
dagen och stjernorna om natten, och de ligga många
tusen mil borta från mitt öga. Må vara, men för det
första är det, som jag i sjelfva verket ser, när jag
säger mig se sol och stjernor, kanske icke solen och
stjernorna, utan någon genom ljuset förmedlad verkan,
som dessa fjerran ting åstadkomma på mitt öga, och
för det andra, om det verkligen är dem, som jag ser,
så ser jag dem i alla fall alltför litet, för att
om dem få en fullständig kunskap, och dessutom,
är det väl afgjordt, att verlden har en gräns der
borta bland de blekaste stjernorna? Och om jag i
förtrytelsen öfver mina sinnens otillräcklighet ville
lemna åsido deras vittnesbörd och säga med Heraklit,
att de äro "dåliga vittnen for barbariska själar",
och i stället använda min beräkningsförmåga och
min slutledniugskonst; skulle jag väl dermed kunna
komma mycket längre? Skulle jag väl kunna säga,
hvad som döljer sig deruppe bortom gränsen, från
hvilkens andra sida inga ljusstrålar, ville de också
på sin väg dröja flere årtusenden, någonsin hinna
fram till mitt öga? Och om jag det kunde, låge der
icke ännu en annan omätlig verld på andra sidan? Och
om jag fattade äfven denna och kände hela universi
sammansättning från solen till solgrandet, hade jag
väl dermed ändå fattat det oändliga, det fullkomligt
fullkomliga? Vi hafva hört talas om evigheten. Kan
jag fetta henne? Är hon, hvad somliga säga henne vara,
en tid utan början eller åtminstone utan slut, smyger
hon sig icke redan då undan min uppfattning? Jag må i
min fantasi ställa mig inom denna evighet på hvilken
punkt som heldst, vid den, der verldens morgon gryr,
eller den, der solen vändes i mörker och månen i blod,
jag må kasta min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
