Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
penning. Egentligen hade han väl, enligt stränga
rättsbegrepp, ingen enskild egendom, men goda
husbönder medgåfvo någon gång denna förmån såsom
belöning för ådagalagd flit och godt förhållande
i öfrigt. En annan fråga är, huruvida slafven på
detta sätt kunde äfven mot husbondens vilja ernå
friheten. De gamle författames tystnad deröfver kan
tydas såsom ett nekande svar; några svaga antydningar
i motsatt syftning förekomma dock.
Frigifning skedde dels af den enskilde, dels
af staten, det förra oftast genom testamente
eller, om husbonden ännu lefde, genom offentligt
tillkännagifvande på ett eller annat sätt;
på theatern, inför rätta, vid festerna, i
templen. Offentliga anteckningslistor deröfver
fördes ock. En annan form för frigifningen, hvilken
dock förskrifver sig från tiden efter Alexander,
var slafvens försäljning eller bortskänkning
- ofta blott till namnet - till någon viss
helgedom, hvars gudomlighet då blef den 4ngifnes
beskyddare. Understundom stadnade likväl slafven qvar
hos sin forne husbonde eller någon annan af honörn
bestämd person, men han var skild från slafvarne och
fick ega enskild förmögenhet och familj. Derjemte gafs
honom alltid i denna händelse en särskild beskyddare,
hvilket det vid drygt ansvar ålåg att vaka öfver,
att den fri-gifne fick åtnjuta sin frihet. Angrepp
mot densamma straffades strängt, med böter från 5
till 10 gånger hans värde såsom slaf. Den frigifne
stod dock alltid i ett slags beroende af den forne
husbonden. I sitt förhållande till staten åtnjöt han
samma rättigheter, som tillkommo me-toikerne. Först
den frigifnes med en fri medborgarinna födda barn
erhöllo fulla medborgerliga rättigheter.
Staten var också slafegare och kunde i denna
sin egenskap likaväl som den enskilde frigifva
såsom belöning för gjorda tjenster eller
välförhållande. Stundom följde dervid omedelbart
medborgarrätt, såsom till exempel vid frigifningen
af de slafvar, som kämpat vid Ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
